Här hemma planerar jag för fullt för burbygget jag hoppas mina kära sambo skall ta itu med till helgen. En stor våningsbur skall det blir. 240*80 till de 4 tjejerna på övervåningen och ca: 240*75 till de 2 killarna på nedervåningen. Plexiglas skall inhandlas och förhoppningsvis blir det inte bara ett trevligt marsvinshem utan också en hyfsat fin möbel.

Idag var det golvspring i omgångar. Gollum gillar att rejsa runt i full fart medan MarsvinetMorgan mest kliver fram till  kanten och skuttar in till tjejerna istället. Tjejerna gillar golvtiden för en stund, sen hänger de sig över kanten till buren och vill bli inlyfta. Idag vankades kladdig mandarin.

Jag vill börja med att skriva hur glad jag blir över uppmärksamma marsvinsmänniskor! I förra veckan fick jag två meddelanden från folk som sett två av "mina" marsvin ute på blocket. De undrade om jag verkligen visste om att de var till salu. Naturligtvis visste jag inte det, då hade de inte hamnat på blocket. Jag kikar in på blocket med jämna mellanrum, dock mest i län nära mig. Dessa två småttingar hade flyttats till Värmland!

Naturligtvis kontaktade jag säljaren och påpekade det som står i kontraktet alla skriver på, nämligen att inga djur skall säljas utan att jag blir kontaktad. Det visade sig att marsvinen flyttat med sin unga ägare från mamman i Linköping till pappan i Värmland och all information om kontrakt och överenskommelser försvann på vägen.

Efter diskussioner fram och tillbaka hamnade dock marsvinen slutligen i ett annat omplaceringshem på annan ort. Det är ett ställe jag har förtroende för så för mig är det helt okej även om det alltid känns som ett nederlag när marsvin som lämnat mig får flytta fler gånger.

Jag blir lika uppgiven varje gång och framförallt då det sker utan att jag fått veta något! Jobbet med att hitta det perfekta hemmet till varje marasvin är tungt ibland. Hur noga man än är med att informera och förklara, förhöra och läsa av människor så vet man aldrig hur det kommer bli. Jag funderar allvarligt på att lägga ned. Om inte helt så åtminstonne minska ned betydligt! En eller två marsvin extra åt gången vore lagom. Och de skulle inte omplaceras till annat än frigång eller gigantiska bokhylleburar.

Redan idag har jag höga krav på framtida hem men jag kan säkert bli ännu hårdare. Jag kan säkert bli en ritkigt jobbig jävel som knappt någon vågar kontakta eftersom de flesta får ett nej...jag vet inte...skulle det gynna de små eller ej? De allra flesta som flyttat har fått riktigt bra hem! Jag blir så himla glad när människor skriver och berättar hur mycket de tycker om sina nya familjemedlemmar, skickar bilder på glada marsvin som springer fritt och berättar vilken deras favoritgrönsak är. Men sen finns det de där man undrar...blev det fantastiskt eller okej?

I förra veckan flyttade Twixie som bara hann in och vända. Jag tror det blir ett kanonbra hem! Inte ens en vettig bild hann jag ta på damen i fråga. Idag har jag dock fotograferat söta lilla Smulan som nyligen flyttade in.

Här kommer hon. Sju månader gammal och urgullig

Dagarna börjar flyta ihop för mig. Det är heltidsjobb med fyra timmars övertid den här veckan. Hästar, hundar, massor av marsvin som åker hit och dit och så lite mail att svara på och beställda bilder som skall redigeras och skickas på kvällstiden som blir över. Phu! Ser fram emot helgen enormt mycket.

Någon av kvällarna åkte Marshmallow och Cherokee hur som helst emot sitt nya hem. Det kändes riktigt skoj att de fick flytta ihop och dessutom veta att de flyttar in i en nybyggd bokhyllebur och slipper gallerburar.

Idag dök det upp en ny liten tjej i omplaceringen. Smulan är sisådär 7 månader gammal, släthårig "crested" (eller som jag kallar det "marsvin som krockat med vägg). Fin i formen, glansig i pälsen och nyfiken på livet. Smulan har under sin korta tid på jorden lyckats föda fram två ungar redan. Hon såldes från djuraffären med sin "syster" och var snart dräktig. Ganska omgående upptäckte också familjen att dottern var allergisk och Smulan riskerade att få livet taget ifrån sig.

Som tur var fick hon istället ett tillfälligt hem och har nu bott ensam ett par månader innan hon så slutligen hamnade här. Tillfälliga matte och husse verkade väldigt måna om henne och det är alltid roligt att se.

Idag ger jag upp kampen om att hålla golvet rent med lösspringande pojkar i arbetsrummet. Parketten ser sådär ut efter tio timmars marsvins bajsande (de passar på så länge jag är på jobbet) och idag lyckades även Elliot på något vis klättra över sin Berlinmur och komma ut med Gollum & Morgan. Alla samsades dock fitn och lät lillkillen vara en i gänget men jag orkar inte skura golven mer!

Så, idag flyttar Gimli och Elliot ut i omplaceringen. Jag får slå på värmen där för första gången i år och lägga ut ett lass halm och ett stycke mysrulle så inte skinnyrumpan fryser men annars skall det allt gå väl att ha dem där.

Mitt inganingsstopp går sådär måste jag säga. Jag har duktigt hänvisat vidare i de fall där jag kunnat men idag gav jag med mig. MEN, det är BARA för att faktiskt samtliga honor nu faktiskt är tingade eller utflyttade! Så. Idag fick jag ett nytillskott till omplaceringen. En riktigt liten sötnos (nåja, hon var ganska rejäl egentligen). Twixie heter hon och är en stadig teddydam i sina bästa år (3)iförd röd/brun fläckig päls i ett intressant mönster mönster. Än så länge huserar hon långt inne i höhögen och vägrar envist kika fram trots att de andra börjat mumsa i sig av hennes boning.

Idag flyttade också en liten. Pomperipossa som bott h är hela livet fick äntligen ett eget hem hos en lite äldre marsvinsdam som mist sin kompis. De nya ägarna verkade väldigt påläsat och intresserade och det gör mig alltid lika glad! Jag tror hon kommer få det så bra hon vara kan.

Inomhus har jag haft marsvinspyssel den senaste tiden. Tre olika par har jag för tillfället och eftersom samtliga par innehåller en skinny så kan inga flytta ut. Alltså har jag nu delat av min stooora bokhyllebur så Gollum & MOrgan  bor i ena delen och Gimli & Elliot i den andra. Mina flickor PimPim & Sala har tillfälligt fått flytta in i (håll i er nu) en gallerbur! Jag har lite dåligt samvete och matar dem med lite extra grönt för att lindra känslan av att ha satt dem i fängelse.

Anledningen till att de inte sitter i en egen bokhylla är att samtliga marsvin plötsligt gjort revolt! Efter att snällt ha hållt sig i sina burar har allihop kommit på att det går finfint att skutta över kanten. Problemet uppenbarade sig i förra veckan då jag var bortrest och sambon var marsvinsvakt.

Jag hade sett ett par sår på Gollum som bekymrade mig. Han och Morgan tycktes vara riktigt goda vänner och jag fattade inte varför Morgan skulle bitit honom. När jag reste bort bad jag Tommy (sambon) hålla ett extra öga på paret och snart ringde han och hade löst mystieriet. Gollums "elaka" bror skuttade ur sin bur och in till Gollum för att bråka!

Vi löste problemet genom att bygga en högre kant till Gimli och Elliot och trodde alla skulle hålla sig på plats...men icke. Snart därpå var både Gollum och PimPim (!!!) som aldrig lämnat buren, ute och rände runt på golvet. Efetrsom en femårig dam på inget sätt mår bra av att bli dräktig så fick flickorna raskt flytta in i en gallerbur.

Och eftersom jag inte har tid att bygga fler "berlinmurar" för tillfället så har Gollum och Morgan till sin stora glädje tillgång till hela arbetsrummet. De kommer och går som de vill och för det mesta ligger båda skönt utpösta i en ikeakasse med hö mitt på golvet.

Så fort vi har en ledig tid skall vi dock snickra ihop en våningsbur med rejäla kanter och sedan blir det husarresat får både flickor och pojkar...mitt parkettgolv mår nämligen sådär av fria marsvin.

Idag ligger jag hemma och slåss med en förkylning. Jobbig som jag är kan jag dock aldrig bara  ligga i soffan en hel dag utan att bli fullständigt tokig så jag umgås med marsvinen. Marshmallow fick flytta in till flickorna idag och det är tur att det är fyra tjejer på en kille för oj så glad han blev! Det skulle förföljas och klättras och kurras i massor! Flickorna var mindre roade av uppvaktningen men redan efter en halvtimme hade det hela lugnat ned sig och jag tror han kommer fungera riktigt fint hos flickorna så snart han insett att det inte är hans jobb att producera minimarshmallows mer.

Marshmallow och Cherokee är förresten tingade! En familj var ute och hälsade på i helgen och nu snickrar de ihop en hemmabyggd bur i väntan på att Marshmallow skall ha vant in sig hos flickorna och vara redo att flytta med bara en tjej. Idagsläget känner jag att han är lite mycket att hantera för bara Cherokee- även om han såklart är snäll och accepterar ett bestämt Nej.

Att sitta på golvet att kika på marsvin med kameran framför näsan är en utmäkt sjuk-syssla för en stund och jag har fångat Gimli och Elliot på bild. Killarna fungerar jättefint ihop och Gimli verkar verkligen lycklig över sin nya vän. Det gör mig riktigt glad atts e dem springa runt och undersöka världen. Den som tar de här pojkarna får två verkliga personligheter. De är sociala och orädda båda två och pinnar fram och tillbaka över mina fötter när jag sitter på golvet. Kameralinsen är absolut värd att undersöka den med.

Det var väldans upprörande när Elliot förvirrade sig in på andra sidan kompostgallret och Gimli inte kunde följa efter!

Nu tror jag att jag gjort slut på min sista energi med det här inlägget och tänker därmed inta liggande ställning i soffan igen för ett tag.

...med tillhörande bilder från Sunny och Annie i sina nya hem.

Sunny får ett bad:

Annie och hennes nya kompis på upptäcksfärd:

I veckan flyttade en Elliot in i huset. Han fick heta Elliot efter att båda jag och sambon nästan samtidigt kommenterat att han verkligen såg ut som en liten pojkte. Elliot är fantastiskt söt. Alldeles för söt faktiskt för det rycker i "vill ha" nerverna i hjärnan när jag ser honom...och han är inte här för att stanna. Elliot införskaffade jag i djuraffären. Jag vet att jag gärna predikar om att inte köpa djur i affären och önskar att levande djur i affär skulle förbjudas helt och hållet. MEN Gimli behövde en kompis och efter att ha hört mig för både här och där utan resultat fick det bli affären. (Dock vet inte Eliotom om att han förstör för kommande små marsvin genom att bli inköpt i affär. Han vet bara att det serveras mat och att han har en halvjobbig polare att springa efter. Och han verkar ganska nöjd med det).

I affären suckade och stönade biträdet över att han sprang undan i buren. Ett hus vältes över en annan rädd liten kille i jakten på Elliot. Sedan plockades han in i en liten kartong med spån och med ett utbyte av pengar var han på väg hem. Några skötselråd fick vi inte med oss. Det var tur att min syster plockade upp honom och inte jag...annars hade fler småttingar fått följa med hem.

Elliot bor som sagt med Gimli och första kvällen var det ett jäkla liv på den äldre. Det klättrades och mosades bebis hela tiden. Och jag som satt ihop ett antal hundar under de åren jag drev hundpensionat och ett antal hästar och marsvin på senare tid, jag ojjade och oroade mig...Till sist slängde jag iväg ett mail till Irene på eragons och rådfrågade över marsvinens beteende.

Hon svarade snabbt som attan och idag fick jag chansen att pladdra marsvin en stund och fråga om allt jag trodde mig veta eller inte visste alls. Kändes riktigt bra! Man lär sig hela tiden något nytt för även om jag har ett helt gäng marsvin och läser, observerar och frågar så har jag inte haft de små liven mer än 1 ½ år i vuxen ålder!

Idag har det hela lugnat ned sig betydligt. Nu sitter grabbarna och mumsar mat ihop och det är bara lite då och då som Gimli känner ett behov av att uppvakta den lille.

Idag har också ett nytt par introducerats för varandra. Cherokee vars öga är läkt och fint har fått flytta ut till omplaceringen och in kom Marsvinet MOrgan. Jag fick känslomässiga problem när Gollum & Gimli kom tillbaka. Led när jag tvingades lämna Gollum första gången och kände verkligen att jag inte ville göra det ingen. Samtidigt hade jag bestämt mig för att behålla Marsvinet MOrgan...och två kastrater med tjejerna kändes inte som en hit.

Så...av helt egoistiska skäl bestämde jag mig för att prova fösa ihop Gollum och Marsvinet Morgan. På så sätt kan de två få stanna som ett par och jag (läs kära sambon) får lov att bygga en fin våningsbur till arbetsrummet...Visst blir det 6 marsvin istället för 5 som är min maxgräns inne...men jag har aldrig varit så bra på matte så det gör inget.

Till en början fick killarna bekanta sig med varanda på köksgolvet och det gick riktigt fint till. Gollum försökte burra och kuttra och Morgan ignorerade. När Gollum blev för intensiv fick han en "kast med huvudet" från Morgan och sprang genast undan.

Efter ett par timmar ute fick killarna flytta in på toaletten.

Det kändes bra att ge dom ett utrymme där de får vara helt för sig själva och ha hyfsat stor yta att röra sig på. Så toaletten på nedervåningen som aldrig agerat toalett utan snarare fungerat som "fult rum att förvara skräp vi inte orkar slänga bort" blev marsvinsrum. Sambon är i Stockholm över helgen så jag skickade ett sms om att det nu bor marsvin i badrummet. Fick till svar "jaha, vilka då, kul". Det krävs stort hus och en lite speciell person för att bo med mig tror jag...marsvin, hundar och hästar lite överallt...och så en pälsallergisk sambo med stort tålamod. 

Gollum är ful i huden (torr förutom såren som Gimli orsakat) och fick ett oljebad innan de sattes in i "buren". Skall hålla koll på hur det untvecklar sig i veckan men eventuellt blir det en tur till veterinären för hans del. 

I morgon kommer det marsvinsbeökare till Marshmallow och Cherokee.

Skinnykillarna Gollum och Gimli flyttade härifrån i början av året. För någon vecka sedan fick jag reda på att de fått flytta ytterligare en gång utan att jag kontaktats med den nya ägarens namn och nummer. Eftersom jag är noga med att både skriva i kontrakt och berätta muntligt att jag vill fortsätta ha kontakt med alla marsvinsköpare och att jag vill bli kontaktad om några marsvin behöver flytta på sig- så blev jag inte speciellt lycklig över att få veta att de båda flyttat ett par månader tidigare! Något namn eller nummer till den nya ägaren fick jag heller inte.

Dock blev jag i förrgår uppringd av den nya matten som meddelade att killarna inte längre kunde bo kvar. Efetrsom de båda haft en alldeles speciell plats i mitt hjärta så trotsade jag mitt eget intagningsstopp och meddelade att jag hämtar hem dem omgående.

Så igår efter jobbet körde jag iväg och plockade upp två nakenråttor som vuxit massor sedan jag såg dem sist! Det var härligt att se hur maffiga och rejäla båda två blivit i kropparna. De var fortfarande lika sociala och orädda och det var också roligt att upptäcka. Tyvärr hade de inte hållt sams utan efter ett rejält bråk fick de varsin bur...

Så. För tillfället sitter grabbarna i varsin gallerbur i mitt arbetsrum. Omplaceringen är för kall för ett par nakenråttor såhär års och gallerburarna för små för att jag salal vilja klämma in dem tillsammans om det blir bråk (självklart är det inga minimått på burarna, de är 100*50cm men i mina ögon är det litet). För tillfället är båda ute och springer på golvet kring mina fötter och än så länge har de inte kommit på att de kan hoppa in till tjejerna.

Själv har jag beslutsångest. Vad göra? Framförallt Gollum är en stor favorit här henmma. Hade han varit tjej hade han aldrig flyttat. Det blir tufft att omplacera honom igen...och så måste han ju få en ny kompis. Skall man kanske, kanske kastrera och spara? Men Marsvinet MOrgan skulle ju få gå med mina honor i vinter...och...

Jag skall ta en ordentlig funderare i helgen. En lillkille skall köpas in för att sällskapa med Gimli som inte är speciellt grinig men tyvärr lämnar fula småsår på brorsan. Jag tror en lillkille kan passa honom riktigt fint. Sockervadd som bor kvar med Bruno tillsvidare skall antagligen kastreras medan Bruno antingen får provbo med Gollum eller får en ny liten kompis. Ah! Kan inte alla bara trivas ihop?

Förresten! I huset jag hämtade killarna finns ett par kaniner som letar hem. Om någon känner attd e saknar en fluffig liten kaninvän i sitt liv får ni gärna höra av er så förmedlar jag kontakt.