Idag fick tjejerna sommarlov! Det innebär att de för första gången i år fick flytta ut till uteinhägnaden. Det är fortfarande lite kyligt om nätterna så de har ordentligt isolerade hus och massor av halm och hö att burra in sig i... men ute är dom. Alla var väldigt förtjusta och så snart den första chocken över nytt hem släppt blev det full fart på dem allihop. Då var kameran naturligtvis inte med men lite senare, när det var dags att mumsa körsbärsträd- DÅ var jag och kameran båda på plats.

Nikita var först framme.

... sen kikade Jinx ut och kom så småningom försiktigt fram hon med.

...och slutligen kom den som i vanliga fall är som mest aktiv. Vildvittra.

"Hallå ere mat på gång eller?"

Typiskt Vittra. Alltid med nosen i vädret.

Det är så skönt att sommaren nästan är här nu. Marsvinen stormtrivs utomhus (så snart jag hunnit ordna en avskärmning i inhägnaden får även Bruno & Frej flytta ut. Gollum & Morgan får vackert stanna inne) och jag plockar mängder med grönt åt dem varje dag.

En tråkigare nyhet är att jag och min veterinär konstaterat att Jinx med största sannorlikhet har äggstockstumörer. Hon har bland annat tappat en hel del päls men mår fint i övrigt. Efter ett längre samtag med veterinären kom jag fram till att vi låter bli att försöka oss på en eventuell operation. Hon är ändå några år och far runt, snackar och äter som hon ska. En operation kan trots allt gå illa så hon får helst enkelt köra på så länge hon mår bra.

Idag kom två gamla bekanta på besök. Skipper som flyttade härifrån redan 2009 och Smulan som flyttade i början av 2011. Tjejernas matte hörde av sig i förra veckan och berätatde att hon hade problem med tovor i Skippers päls. Jag tyckte det enklaste var att ta hit tjejerna och ge dem båda en ordentlig omgång... och så blev det. Efter jobbet hämtade jag upp dem i stan och körde hem dem... och sen fick jag jobba!

Skippers päls var det tovigaste jag någonsin stött på! Hon har i "normala" fall en väldigt lång och glänsande svart päls. Himla vackert och himla opraktiskt! Jag fick leta ett bra tag innan jag faktiskt kunde lokalisera hennes bakdel under allt hår, rumpan såg ut som en smutsig teddyrumpa vid första anblicken.

Jag höll på länge och väl, klippte en millimeter i taget och sakta men säkert tog en liten marsvinskropp form under allt trassel. Här ser ni Skipper bredvid sin ENORMA tova.

Jag valde att klippa ner henne helt och hållet. Lång päls är fullständigt onödig på ett marsvin och framförallt på ett marsvin som får tovor. Jag har också pratat med hennes matte om att hålla henne kortklippt i fortsättningen. Jag hoppas och tror att hon följer mitt råd!

Personligen tycker jag Skipper blev snygg som korthårig och själv verkar hon trivas. Jag hoppas matte håller med när hon får tillbaka tjejerna i nästa vecka!

I övrigt var det roligt att återse dem båda. Framförallt Skipper var väldigt ängslig och orolig när hon var här men nu är hon betydligt tuffare (hon är det första marsvin som inte alls fungerade i min lilla flock utan betedde sig som en fullkomlig ragata!) och tamare, det är alltid roligt att se! Smulan var också hon mer framåt och fin i päls och form. Det är tydligt att familjen tycker om sina små och är måna om dem. Och det är det som ofta förbryllar mig. Jag har faktiskt aldrig stött på en marsvinsägare som haft marsvin med långa klor eller tovor, ensammarsvin etc som INTE verkat bry sig om djuret. Tvärtom tycks de flesta bekymrade över hur marsvinet har det. Jag undrar bara varför det tycks vara svårt att ta steget från att se hur något är på tok till att faktiskt göra något för att rätta till problemet?

För mig kliade det i fingrarna direkt när jag såg Skipper och vi hann knappt komma innanför dörren före jag satte fart med saxen. Det är ju så enkelt egentligen. Ett marsvin med såna här tovor mår inte bra. Det gör ont och stramar när hon går och det är klumpigt att ta sig fram. Dessutom fastnar skit (bokstavligt talat) och höstrån i pälstovan vilket i sin tur är både ohygieniskt och stickigt.

Och slutligen. Vad vill jag med det här inlägget? Jag vill inte skälla på Skippers matte. Jag vet att hon bryr sig, jag tror hon kommer hålla efter pälsen i fortsättningen och jag är glad att hon hörde av sig när det hela blev henne övermäktigt. Jag vill nog mest att alla ska tänka till. Gör jag det bästa jag kan för mina små och om jag inte kan ge dem det bästa kan jag ta hjälp av någon annan som kan?

Det är okej att tycka det är svårt att klippa päls eller klor men det är inte okej att inte ta hand om det. Veterinärer och djuraffärer kan hjälpa till... eller ring mig! Jag kan klippa både klor och päls och pilla öron och torka ögon och klämma på rumpor för att känna hullet. Så kort sagt. Vet du inte, eller kan du inte själv. Ring någon som kan.