I veckan har jag hittat, vad jag tror är, ett fantastiskt nytt hem åt mina tjejer där de får två marsvinskompisar och friheten att komma och gå som de vill ur sin låda. På sommaren får de också agera gräsklippare på stor fin tomt. Det känns toppen! Nu ska jag snart iväg utomlands två veckor men sen hoppas jag kunna köra upp tjejerna till sitt nya hem.

Gollum bor kvar i ensamhet men även för honom ser det ljust ut. På marsvinshjälpens  väntelista hittade jag en kille i samma ålder så efter semestern får han följa med hem och så hoppas jag att han och Gollum skall komma överens.

Det känns riktigt skönt att saker börjar lösa sig för min egen flytt närmar sig med stormsteg! Två månader kvar i Sverige... det är inte långt alls. 

Pomperipossa, Nikitas dotter som fick ett nytt hem för ett bra tag sen!

I helgen blev Bruno och Frej Göteborgare. Jag hoppas de skall trivas bland Irenes marsvinsarmé och att de snabbt hittar ett nytt permanent hem.

Om ni känner er mer sugna på två teddykillar nu än förra veckan så kika in hos Eragons!

Hon skriker efter mat och hon äter gräs men nej... något marsvin är hon inte. Trots det får hon göra ett litet gästspel här i marsvinsbloggen. Colinas Vivencia, eller som vi kallar henne ; Lillan växer och mår fint. Hon är nu en månad gammal och går med sin låtsasmamma och storasyster på bete.

Tjejerna flyttade tillbaka in i bokhyllan för ett tag sen. De var så väldigt tysta och försiktiga i början. Första dagarna såg jag dem knappt utanför sina gömställen och när Jinx gick bort blev det ännu tystare från tejernas hylla. Men nu, nu plötsligt har de börjat leva igen. Jag vet inte om de slutat sörja sin kompis eller helt enkelt vant sig vid sin nya miljö men hur som helst är det full fart på dem igen!

Båda är snabbt framme när det vankas mat, tjuter i kapp när jag går i trappan och Nikita rymmer! När jag öppnar dörren till marsvinsrummet ser jag hur hon slirar över parketten. Medan Vittra ivrigt hejjar på från bokhyllar rejsar hon iväg, glider i svängarna och kastar sig tillbaka in i tryggheten i höt. Hon beter sig lite som ett barn man kommit på med handen i godisskålen. Vips! In i boet igen och så kika upp  på hon som städar buren med stooora ögon. "Jag har varit här heeela tiden".

(Bilerna är ett par år gamla, från förra vändan i bokhyllan...)

Sökes: Hane i sina bästa år (+3) av valfri sort. Du bör ha kvicka ben, frisk kropp och en sjysst attityd till livet.

Finnes: Snygg rosa kille med röda ögon. Pigg och stundtals överenergisk men alltid glad

Erbjudes: Gott livslångt hem i stor lya med bra käk. (ja du kommer få flytta till hösten, ihop med mig men levnadsvillkoren kommer vara desamma)

Jag bor i Norrköping men hon som städar min bur kan tänka sig åka en bit för att hämta upp dig om du bor längre bort. Hon håller på och behandlar mig med bad och grejjor just nu säger hon... jag antar att jag skall bli fin för min nya sambo. Men i mitten på Augusti är jag redo att flytta ihop!

P.S Du får gärna komma och provbo först så vi ser om det klickar mellan oss innan vi gör lösningen permanent. d.s

Svara här eller maila: natalie@colina.se

Det var inte tanken alls men det blir inte alltid som man vill. Bruno & Frej har bott i omplaceringen i snart två år (!). Det är vansinnigt länge för två som skulle in och strax hitta nya hem. Inte för att varken de eller jag lider av varandras sällskap... killarna bor ute i stor inhägnad, käkar gräs och har det bra...men alla marsvin förtjänar liksom ett eget hem, ett riktigt hem där de står i centrum. Dessutom närmar sig flytten med stormsteg. Om ungefär två månader lämnar vi landet. 

Jag pratade med Irene på Eragons i Göteborg och hon tar emot dem. Så nästa helg bär det av 4 timmar bort för mig och killarna och så hoppas jag att de där får hitta det där alldeles perfekta hemmet som de båda förtjänar.

När det gäller Gollum så sitter han fortfarande ensam. Han är precis som vanligt och tycks inte lida men jag däremot får nästan ont av att se honom själv i den stora buren...

Här kommer en lite mer utförlig beskrivning av tjejerna som är i behov av ett nytt hem. Jag lånar ut dem på livstid. Gärna tillsammans med deras stora bokhyllebur, hus etc. Tjejerna bor utanför NOrrköping men jag kan åka en bit och lämna av dem om det behövs. Söker någon som har massor av kärlek, stor springyta och som gärna vill hålla kontakt med mig i framtiden och skicka små uppdateringar per mail/telefon framöver.

Jag flyttar först i Oktober så det är inte bråttom och skulle det av ngn anledning inte fungera är flickorn anaturligtvis vöälkomna tillbaka!

Så... här är dom.

Nikita kom hit 2010. Jag hittade henne i en blocketannons. Hon satt med en hane och var dräktig. Jag tyckte synd om henne och ungarna som skulle kunna komma att hamna lite var som helst och bestämde mig för att ta hand om henne. Säljaren visste inte hur gammal hon var men vi gissade oss fram till att hon kan vara född 2006. (Hon är dock väldigt fräsch och fin i kroppen så jag misstänker att hon faktiskt är yngre!)

Hos mig fick Nikita fyra fina ungar varav en tyvärr var dålig och fick tas bort. Tre vita små flyttade dock så småningom till egna hem och Nikita blev kvar. Här har hon gått med mina tjejer och omplaceringstjejer. Hon fungerar lika bra i par som i flock.

Nikita gör inte mycket väsen av sig. Hon är mild i sättet och bråkar inte med någon. Försiktig, framförallt på nya platser och med nya människor. Jag kallar henne grå och vit men jag tror det egentligen heter silveragouti (?) och vit.

VildVittra.

Vittra köpte jag i en djuraffär 2009 när jag snabbt behövde sällskap till ett ensamt marsvin här hemma. Vittra är alltså född 2009 och en riktig virvelvind. Hon är pigg och nyfiken, busar en hel del och har bestämda åsikter. Med oss människor är hon dock mer försiktig.

Båda flickorna är snälla att hålla på med även om de behöver tid för att känna sig hemmastadda. De är matglada, pratiga och välmående.

Efter två veckor utan en hel natts sömn, en forlorad häst och ett förlorat marsvin är jag inte jättebra på att hantera fler motgångar... Så när Jinx blev dålig i torsdags kväll kändes det mer än jobbigt. I fredags åkte Tommy in med henne till veterinären medan jag satt på jobbet.... Vid lunch tvingades jag per telefon ta beslutet om att låta henne somna in...Hon var full med cancer och en operation hade ingen bra prognos alls.

Just nu känns det väldigt jobbigt på marsvinsfronten...

Men. Jusglimten i det svarta är att lillan (som föddes utan mamma för snart 2 veckor sen) lever och frodas!

Just nu är det lite för mycket av allt här hemma och jag försöker så snart som möjligt hitta födervärdar åt mina tjejer, de som är kvar.

Tjejerna är Nikita och Vidvittra som gärna flyttar tillsammans. De är vana att bo i flock men fungerar även i par. Är ni intresserade, hör av er! En mer utförlig beskrivning av dem kommer inom kort.