colinasmarsvin

Extreme makeover: Marsvinsedition

Wed, 16 May 2012 21:21:00 +0200

Idag kom tv� gamla bekanta p� bes�k. Skipper som flyttade h�rifr�n redan 2009 och Smulan som flyttade i b�rjan av 2011. Tjejernas matte h�rde av sig i f�rra veckan och ber�tatde att hon hade problem med tovor i Skippers p�ls. Jag tyckte det enklaste var att ta hit tjejerna och ge dem b�da en ordentlig omg�ng... och s� blev det. Efter jobbet h�mtade jag upp dem i stan och k�rde hem dem... och sen fick jag jobba!

Skippers p�ls var det tovigaste jag n�gonsin st�tt p�! Hon har i "normala" fall en v�ldigt l�ng och gl�nsande svart p�ls. Himla vackert och himla opraktiskt! Jag fick leta ett bra tag innan jag faktiskt kunde lokalisera hennes bakdel under allt h�r, rumpan s�g ut som en smutsig teddyrumpa vid f�rsta anblicken.

�

Jag h�ll p� l�nge och v�l, klippte en millimeter i taget och sakta men s�kert tog en liten marsvinskropp form under allt trassel. H�r ser ni Skipper bredvid sin ENORMA tova.

�

Jag valde att klippa ner henne helt och h�llet. L�ng p�ls �r fullst�ndigt on�dig p� ett marsvin och framf�rallt p� ett marsvin som f�r tovor. Jag har ocks� pratat med hennes matte om att h�lla henne kortklippt i forts�ttningen. Jag hoppas och tror att hon f�ljer mitt r�d!

� �

Personligen tycker jag Skipper blev snygg som korth�rig och sj�lv verkar hon trivas. Jag hoppas matte h�ller med n�r hon f�r tillbaka tjejerna i n�sta vecka!

I �vrigt var det roligt att �terse dem b�da. Framf�rallt Skipper var v�ldigt �ngslig och orolig n�r hon var h�r men nu �r hon betydligt tuffare (hon �r det f�rsta marsvin som inte alls fungerade i min lilla flock utan betedde sig som en fullkomlig ragata!) och tamare, det �r alltid roligt att se! Smulan var ocks� hon mer fram�t och fin i p�ls och form. Det �r tydligt att familjen tycker om sina sm� och �r m�na om dem. Och det �r det som ofta f�rbryllar mig. Jag har faktiskt aldrig st�tt p� en marsvins�gare som haft marsvin med l�nga klor eller tovor, ensammarsvin etc som INTE verkat bry sig om djuret. Tv�rtom tycks de flesta bekymrade �ver hur marsvinet har det. Jag undrar bara varf�r det tycks vara sv�rt att ta steget fr�n att se hur n�got �r p� tok till att faktiskt g�ra n�got f�r att r�tta till problemet?

F�r mig kliade det i fingrarna direkt n�r jag s�g Skipper och vi hann knappt komma innanf�r d�rren f�re jag satte fart med saxen. Det �r ju s� enkelt egentligen. Ett marsvin med s�na h�r tovor m�r inte bra. Det g�r ont och stramar n�r hon g�r och det �r klumpigt att ta sig fram. Dessutom fastnar skit (bokstavligt talat) och h�str�n i p�lstovan vilket i sin tur �r b�de ohygieniskt och stickigt.

Och slutligen. Vad vill jag med det h�r inl�gget? Jag vill inte sk�lla p� Skippers matte. Jag vet att hon bryr sig, jag tror hon kommer h�lla efter p�lsen i forts�ttningen och jag �r glad att hon h�rde av sig n�r det hela blev henne �verm�ktigt. Jag vill nog mest att alla ska t�nka till. G�r jag det b�sta jag kan f�r mina sm� och om jag inte kan ge dem det b�sta kan jag ta hj�lp av n�gon annan som kan?

Det �r okej att tycka det �r sv�rt att klippa p�ls eller klor men det �r inte okej att inte ta hand om det. Veterin�rer och djuraff�rer kan hj�lpa till... eller ring mig! Jag kan klippa b�de klor och p�ls och pilla �ron och torka �gon och kl�mma p� rumpor f�r att k�nna hullet. S� kort sagt. Vet du inte, eller kan du inte sj�lv. Ring n�gon som kan.

The boys are back in town!

Wed, 28 Mar 2012 18:46:00 +0200

Tja! Gollum h�r. Ig�r var v�r l�nga j�kla pina �ntligen �ver. �ntligen �ntligen fick vi flytta fr�n g�strummet och tillbaka till v�rt stora sjyssta boende. I fem veckor har vi tvingats bo i v�r tr�l�da med hus av kartong! Ja ni h�rde r�tt. Alla v�ra finfina tr�hus togs ifr�n oss och vi har sedan dess bott i kartonghus. Jag menar KOM IGEN. Okej... jag erk�nner att det var r�tt kul att kuta in i husen och liksom sl�nga upp huvet s� de fl�g iv�g... n�gra g�nger men efter ett tag tr�ttnar man ju liksom.

N�ja. Jag och Morgan har tagit ett snack med honsomkommermedmaten och hon har sagt att vi snart ska f� nya hus igen. Riktiga hus. Just nu bryr jag mig inte om vilket. Jag �r bara �verlycklig �ver att f� vara tillbaka i mitt gamla plejs igen. Morgan �r ocks� r�tt n�jd men p� sitt vanliga lite coola Morganvis.

Honsomkommermedmaten har muttrat lite �t oss de senaste dagarna. Hon klagade �ver att hon slitit en halv dag med att skura rent hela huset. Tydligen var det n�got som beh�vdes n�r man hade den d�r snurrormen...ni vet det d�r som g�r att man blir ful i p�lsen (eller huden f�r min del) och tvingas k�ka medicin till och fr�n i fem veckor. Men hon har ocks� sagt att hon �r glad �ver att vara klar med "skiten". Jag har inte fr�gat vad "skiten" inneb�r. Inte kan det handla om v�r medicinering f�r den stunden �r v�l ganska mysig? I alla fall f�r henne som bara beh�ver sitta d�r med oss i famnen medan vi tvingas slurpa i oss den d�r klibbiga s�rjan.

Jaja. Vi �r j�kligt glada �ver att vara tillbaka i v�rt hood, jag och min polare. Ig�r kv�ll kom vi tillbaka f�r f�rsta g�ngen och jag hamnade n�stan i extas (!) n�r jag uppt�ckte dom...MYSRULLARNA! Honsomkommermedmaten har ber�ttat att hon tv�ttat dem och det m�rktes f�r man v�l s�ga. Den ena var v�l okej men den andra hade ju tappat formen. F�rst blev jag lite sur n�r jag inte kom in i den som vanligt men ganska snart ins�g jag f�rdelarna med en slapp mysrulle. S� som den �r nu s� h�nger den liksom ner p� ryggen som ett t�cke n�r man ligger och gosar i den. Hur mysigt som helst ju!

S� hela kv�llen ig�r lekte jag med mina mysrullar. Jag tror dom saknar mig n�stan lika mycket som jag saknat dom faktiskt!

Jag sprang in i dom...

�

... o s� sprang jag ut ur dom

�

Jag gnuggade mig mot kanterna p� dom s� dom skulle b�rja lukta s�d�r gott av mig...

�

Och s� klev jag runt lite p� dom ocks�... bara f�r att testa att det fortfarande funkar...

�

Morgan var som sagt inte lika impad som jag utan kr�p mest in i en rulle, stack ut nosen f�r att grabba tag i en bit k�l och satt sen d�r och mumsade. Jag blev lite f�rbannad faktiskt. Han var totalt i v�gen n�r jag ville springa in i rullen! Och inte fattar han att han m�ste flytta p� sig heller n�r jag puttar p� honom. Envisa tjockis. (Honsomkommermedmat har faktiskt sagt att han e tjock- inte jag. Jag diskriminerar icke!)

�

H�r kan ni se hur og�rna Morgan ville va med p� bild. Han �r ingen naturlig modell som jag inte!

Honsomkommermedmat har sagt att jag �r lite ful i huden. Jag tycker hon �r taskig och hon har hotat med ett oljebad till helgen..jaja vi f�r v�l se hur det blir med det d�r. Nu tror jag det �r dags f�r lite kv�lls�pple och kel med mina rullar. Seeya!

Stackars Bruno!

Thu, 15 Mar 2012 20:22:00 +0100

Vid senaste kloklippningen reagerade jag p� att Bruno k�ndes lite tunnare i p�lsen �n vanligt. Inga kala fl�ckar och han tycktes vara som vanligt i �vrigt men jag best�mde mig f�r att h�lla lite extra koll p� honom. Och s� ig�r n�r det var matdags... Bruno skrek h�gst av alla som vanligt. Kom springande mot mig n�r jag �ppnade d�rren och klev in med matten och s� pl�tsligt stannade han, kliade sig snabbt bakom ena �rat med baktassen. Bytte ben och kliade med n�sta. Sprang i en liten cirken och kastade sig sedan pl�tsligt p� rygg och kliade hysteriskt med alla ben. Munnen h�ll han vid�ppen och chockad trodde jag han h�ll p� och d� mitt framf�r �gonen p� mig! Jag slet snabbt upp honom i famnen och vips s� var han som vanligt igen. Jag kliade honom lite f�rsiktigt och han blundade och nj�t.

P�lsen s�g lite mj�llig ut och han har blivit lite tunnare men i �vrigt var han precis som vanligt. Stackars Bruno! Jag undrar hur l�nge han kliat sig utan att jag m�rkt n�got. Ett par g�nger per dag tittar jag till de i omplaceringen. Sitter alltid en stund och ser att alla kommer fram och �ter och beter sig som de ska men inte blir det n�gra l�nga kelstunder med varje individ. Visitering och noggrannare kontroll blir det en g�ng i veckan.

Bruno fick en tid hos veterin�ren samma dag. Jag misst�nkte Sellnic men ingen p� kliniken hade h�rt ordet f�rr! Konstigt? Domen blev hur som helst ohyra/skabb och behandlingen Stronghold f�r honom och kompisen. Grabbarna har tack och lov inte varit i n�rheten av n�gra andra marsvin. Till helgen blir det sanering av b�de omplaceringen och marsvinsrummet h�r inne. Roligare kan man ha!

��

Det gr�na guldet

Wed, 14 Mar 2012 07:12:00 +0100

Det g�r l�ngsamt p� uppdateringsfronten och jag skyller delvis p� en vansinnigt envis magsjuka som h�ngt �ver mig alldeles f�r l�nge. Uppdateringarna jag har �r kanske inte heller av "stoppa pressarna" - slaget men v�l v�rda att n�mna �nd�.

Gollum ser finare ut i huden efter tv� av tre omg�ngar medicinering och ig�r plockade jag f�r f�rsta g�ngen det gr�na guldet... Gr�s! En nackdel n�r man har m�nga marsvin (n�ja) �r att det inte blir speciellt mycket av det goda per marsvin s�h�r tidigt p� v�rkanten men det var trots det v�ldigt v�ldigt uppskattat av alla. Tilloch med den fegaste lilla marsvinskille ignorerade mig envist och mumsade girigt i sig str�na trots att jag uppeh�ll mig obehagligt n�ra. Och visst �r det h�rligt? �ven om jag fick gr�va fram de ynkliga sm� str�na under ett lager gamla l�v s� var det �nd� gr�nt, nyf�tt och friskt. V�ren �r h�r p� allvar och jag hoppas innerligt den �r h�r f�r att stanna. B�de jag, hundar och h�star njuter i fulla drag av sol och v�rme och �ven om det dr�jer ett tag innan marsvinen f�r sticka n�san utanf�r d�rren tror jag s�kert de njuter av v�ren de med... genom f�nsterrutan.

Gamla marsvin

Mon, 27 Feb 2012 22:12:00 +0100

Jag l�ste lite p� ett marsvinsforum h�romdagen och hittade en tr�d om en person som f�rlorat sin ena 7 �riga hona. Den andra var nu ensam och b�rjade visa tecken p� depression. Familjen var inte sugen p� ett nytt marsvin och det funderades p� om marsvinet kunde g� sj�lv "f�r hur l�ng tid kan hon ha kvar" (?) eller om hon ev. skulle omplaceras.�

Fr�gan f�rv�nar mig inte. Jag vet att det �r ganska vanligt att gamla marsvin blir ensamma eller s�ljs n�r kompisen d�r. Att skaffa en unge k�nns som ett l�ngt ansvarstagande som m�nga inte vill ta p� sig och de allra flesta t�nker aldrig tanken p� att l�na eller k�pe ett �ldre marsvin som s�llskap.

Det som dock f�rv�nade mig var det f�rsta svaret tr�dskaparen fick.

H*n h�vdade att marsvinet gott kunde leva sj�lv sista delen av sitt liv. Bara familjen pysslade mycket med det skulle det g� fint. Och visst kan jag h�lla med till viss del. N�r jag var liten hade jag en hona som levde ensam sina sista �r d� hennes b�da d�ttrar d�tt. Hon hade �ppen bur och sprang runt i hela huset. Snodde mor�tter fr�n v�ra hundar och v�r minigris och sprang oss till m�tes n�r vi skakade p� potatisskalaren (morotsskalaren i hennes fall). Hon tycktes inte lida... tyckte jag inte d�. Hon �t ocks� h�, f�r det mesta, Gott&Blandat fr�n mataff�ren och n�gon gr�nsak ibland. Men idag, n�r jag har sett vilket utbyte marsvin har av varandra s� kan jag inte f�r mitt liv f�rst� hur man kan vilja h�lla ett s� socialt djur ensamt?

Jag vet att det kan bli sv�rt n�r ett gammalt marsvin pl�tsligt blir sj�lv i buren men det finns massor av l�sningar! Att l�na in ett �ldre marsvin som s�llskap brukar inte vara sv�rt! M�nga uppf�dare l�nar g�rna ut avelshonor som gjort sitt. Att k�pa ett �ldre marsvin �r s�klart ocks� ett alternativ och slutligen om inget annat k�nns lockande... s� g�r det alltid att omplacera.

H*n som svarade i tr�den h�vdade att det skulle var MYCKET traumatiskt f�r ett �ldre marsvin att bli omplacerat... Hm... Jag som d� b�de tagit emot och omplacerat flera gamlingar vill p�st� att det �r rent skitsnack. Mina gamlingar har snabbt funnit sig i sina nya hem och flockar. �ven de som aldrig tidigare sett ett annat marsvin har uppskattat sitt nya s�llskap!

S�. Vad vill jag med det h�r? Jag vill p�minna om att ett gammalt marsvin fortfarande �r ett marsvin med allt vad det inneb�r. Mitt �ldsta marsvin blev nio �r och var fr�sch och pigg in i det sista. En 6-7�ring kan allts� ha tv�-tre �r kvar att leva! Det �r m�nga dagar i ensamhet...

�

Finaste �lskade PimPim till v�nster (ihop med Twicie och Nikita) . Hon kom hit som "penion�r" efter att ha levt ensam p� en balkong. Hon fick en egen flock de sista tv� �ren av sitt liv och stormtrivdes. Hon gick bort f�r snart ett halv�r sen och det g�r fortfarande ont i hj�rtat varje g�ng jag t�nker p� henne.

Grabbarnas nya hem

Sat, 18 Feb 2012 19:14:00 +0100

Gollum har ringorm... igen, eller fortfarande. Jag har behandlat honom men antagligen st�dade jag inte tillr�ckligt ordentligt i deras rum s� skiten kom tillbaka. Han tycks inte vara p�verkad alls men ringarna i huden har han och det blir s� v�ldigt tydligt n�r det �r en skinny som �r drabbad! Som tur �r har han inte varit i kontakt med n�gon annan �n Morgan (som inte haft symptom).

S�. Idag flyttade Gollum & Morgan in i g�strummet medan deras rum saneras. De fick en tillf�llig bur som egentligen �r en tr�ram. 1*1 m stor och med ca:15 cm h�ga kanter passade den perfekt som tillf�llig bostad. Jag experimenterar och l�ter dem g� p� fleece f�r att inte kanten skall bl� s� l�g att de hoppar ut. (i deras eget rum �r det okej med en v�nda p� golvet ibland men g�strummet med nytt tr�golv f�r g�rna vara kissfritt ett tag till). Deras mysrullar �kte in i maskinen och alla tr�hus och r�r �kte ut. Ist�llet har de f�tt ytterst enkla hus i kartong, men ingen av dem tycks klaga.

Jag har t�mt j�tteburarna p� sp�n och dammsugit allt i marsvinsrummet. N�sta steg �r att tv�tta golv, v�ggar o tak med virkon. S� skoj! Efter det v�ntar 5 veckors medicinering av killarna och �r det inte borta sen vet jag �rligt talat inte vad jag skall hitta p�!

N�v�l. H�r kommer lite bilder p� n�r pojkarna flyttar in:

� �

(H�l�dan var poppis direkt!)

�

� �

Efter en stunds fotografering lade jag bokstavligt talat lock p� l�l�dan och det var det sista jag s�g av dem b�da... Ett stort hus fyllt med h� och broccoli... vem skulle n�nsin beh�va g� ut igen liksom.

�

En rolig nyhet �r att jag f�tt en f�rsta rapport fr�n Alberts nya hem d�r han snabbt blivit poppis!

En tr�kig nyhet fick jag fr�n Annies familj... Ni kanske minns Annie? Marsvinsdamen med de fruktansv�rda klorna.

( H�R kan ni l�sa om n�r hon kom hit) Annie flyttade f�r ett och ett halvt �r sen och fick ett toppenbra hem i en v�ldigt k�rleksfull familj. Nu �r hon riktigt sjuk och hennes familj g�r allt de kan f�r att f� henne frisk igen. S�, jag hoppas och h�ller alla tummar och t�r f�r att det g�r v�gen f�r dem. G�r det ni ocks�!

Albert flyttar

Mon, 13 Feb 2012 16:16:00 +0100

Det har st�tt still i omplaceringen l�nge nu men ig�r flyttade Albert vidare. Han kommer bo hos en familj med tre barn och stor djurvana. D�r f�r han tillg�ng till hela nederv�ningen i huset och kommer verkligen f� vara en del av familjen. Precis som han f�rtj�nar! Det k�nns riktigt sk�nt och jag hoppas s�klart att de skall trivas med varann allihop.

S�, nu �r det bara Bruno och Frej kvar. De hade en intressent alldeles nyligen men n�r jag ber�ttade att jag g�rna ville tr�ffa barnet som var den tillt�nkta �garen s� inf�rskaffades ist�llet tv� andra marsvin. Det d�r tycker jag �r lite m�rkligt. En del kan vara v�ldigt intresserade av marsvin h�rifr�n �t sina barn �nda tills jag ber�ttar att jag g�rna ser att barnet kommer med ut f�r att h�lsa p�. F�r mig �r det helt sj�lvklart! Jag vill se att all information jag har att ge g�r in och jag vill se hur barnet hanterar djuren men en del tycker det �r v�ldigt kr�ngligt och drar ist�llet vidare. Somliga vill helst f� k�pa marsvinen via mail och mest h�mta upp dem p� tv� r�da.

Hos mig g�r det inte p� tv� minuter att k�pa marsvin. Man b�rjar med att ringa eller maila och ber�tta hur man t�nkt sig ett liv med marsvin. Varf�r vill man ha marsvin, hur kommer dom bo, har man tidigare erfarenhet osv. Sen , om allt k�nns bra f�r b�da parter, �r man v�lkommen att h�lsa p�. Ett bes�k �r inte detsamma som att ett marsvin f�ljer med hem men allra oftast blir det s�klart s�! V�l p� plats pratar vi igenom allt vad det inneb�r att ha marsvin, man f�r g�rna st�lla hundra fr�gor och l�ra k�nna sina nya sm� familjemedlemmar.

Sen till sist, om marsvin och m�nniskor fattar tycke f�r varann s� skriver vi kontrakt d�r det bland annat st�r att marsvinen inte skall avlas p� och inte s�ljas vidare. Sen f�r man ett par marsvin, en kasse h� och ett informationsblad med sig hem...

... och jag �r inte klar �n. N�r man v�l kommit hem och bekantat sig med sina nya sm� vill jag g�rna h�ra hur det g�tt. De allra flesta h�r av sig sj�lva och ber�ttar hur livet blivit med de nya familjemedlemmarna, till andra mailar jag och fr�gar efter ett tag. Och f�r man problem av n�got slag vill jag alltid att man kontaktar mig. Inga fr�gor �r dumma! Man kan ringa n�r som helst och fr�ga allt fr�n "Hur ofta skulle vi bada marsvinen?" till

"Kan marsvin �ta sparris?"

��

Ny dag & Ny plan!

Fri, 27 Jan 2012 16:14:00 +0100

N�r jag skrev i bloggen om att jag m�ste omplacera mina egna marsvin fick jag n�stan genast svar fr�n en tjej som var intresserad av att h�ra mer om mina tjejer. Hon verkar j�ttebra p� alla s�tt och vis och en m�nniska jag mer �n g�rna omplacerar marsvin till. MEN ju mer vi pratade desto ondare fick jag i magen och snart k�nde jag mig som ett ledset litet barn vars f�r�ldrar tvingar henne att ge bort sina husdjur. Jag k�nde hur jag var minuter fr�n att stampa med foten i backen, tjura och s�ga "nej! ni f�r inte".

Meddelade sambon att det h�r g�r inte. Vi kan inte s�lja alla sm�! Samtidigt vet jag att de inte kan f�lja med. S�. Efter mycket om och men kom jag p� att jag kan l�mna ut dem p� foder! Jag har ett fint ungsto jag kommer l�na ut ett par �r n�r vi �ker s� varf�r inte g�ra samma sak och l�na ut marsvinen?

P� s� s�tt har jag full koll p� vad som h�nder med dem samtidigt som foderv�rden alltid vet att han/hon kan l�mna tillbaka dem om ngt i livssituationen �ndras. Jag r�knar s�klart med att foderhemmet blir livsl�ngt men det k�nns �nd� hundra g�nger b�ttre att l�na ut dem snarare �n att s�lja!

S�. mina sm� letar efter n�gon som vill ta dem p� foder (kanske har jag redan hittat en person f�r n�gra av dem). Hus, mysrullar etc f�ljer med och jag tar inget betalt f�r dem. Men i utbyte vill jag ha regelbunden kontakt med de nya �garna och de som �r intresserade kan r�kna med att bli grundligt f�rh�rda om sina planer f�r sm�ttingarna!

Om n�gon r�kar vara intresserad av att bli foderv�rd s� ser ni alla mina sm� under "v�ra egna marsvin" p� hemsidan: www.colina.se/marsvin�

�

Tysklandsflytt 2012

Sun, 22 Jan 2012 21:42:00 +0100

Nu �r det officiellt. I h�st flyttar jag, sambon och hundarna till Berlin p� heltid.

Till en b�rjan var jag best�mt �vertygad om att marsvinen skulle med. S�klart! De tillh�r ju familjen... Men dels kommer vi resa en hel del och iom att vi inte k�nner n�gra �n i Berlin blir det sv�rt att hitta djurvakt. Och: p� den senaste tiden har min sambos allergi f�rs�mrats... mycket. (Han �r allergisk mot b�de h�st, hund och marsvin, alla djur jag har!). Som vi bor idag �r det under kontroll. Vi har 7 rok tillgodo och marsvinen har ett helt eget rum d�r sambon s�llan beh�ver vistas. H� och sp�n f�rvarar jag dessutom i en garderob i rummet- �nnu l�ngre fr�n resten av huset. MEN n�r vi flytar flyttar vi till 2 rok. Det kommer bli s� gott som om�jligt att h�lla allergikern fr�n marsvinen och vice versa och eftersom sambon g�tt fr�n att inte alls beh�va sin medicin till att ta medicin 4-6 ggr/dag och vakna upp med andn�d p� n�tterna... s� k�nner jag att jag inte riktigt kan r�ttf�rdiga att ta med fler djur �n 100kg hund. Dessutom �r jag s�klart orolig att det f�rv�rras s� mycket att han inte ens klarar av hundarna till slut... och d� blir vi pl�tsligt s�rbos efter 10 �r ihop.

S�. Det �r med tungt hj�rna vi kommit fram till att sm�tttingarna beh�ver nya hem. Jag vet inte alls hur det ska g� till. Med tanke p� hur sv�rt jag tycker det �r att sl�ppa iv�g en del marsvin som� kommit f�r att omplaceras k�nns det n�stan om�jligt att hitta tillr�ckligt bra hem till mina egna!

Det m�ste vara hos n�gon som beh�ller dem livet ut. Som l�ter dem vara en del av familjen, Som ger dem stooor springyta (inga gallerburar mao), som h�ller dem ihop med andra- sj�lvklart- ,som tar dem till veterin�r vid minsta tecken p� sjukdom, som pratar med dem en stund varje dag, som ger dem allt det d�r jag lovat ge dem och gett dem hittills.

Jag vet inte riktigt hur och var jag hittar det/de hemmen. Vet ni?

� ��

Glad att h�ra...

Wed, 18 Jan 2012 12:26:00 +0100

att killarna mitt� tidigare inl�gg blivit/kommer bli uppplockade!

Det finns m�nga marsvoinsspioner p� n�tet och framf�rallt blocket: Tack f�r det!

�

K�p Malm�Marsvin!

Mon, 16 Jan 2012 22:12:00 +0100

Idag skulle jag g�rna vilja att n�gon i n�rheten av Malm� med en stor bur, schampo och en klot�ng k�pte de H�R marsvinen

�Det skulle g�ra mig och tv� marsvin glada...

�

(Gammal bild p� Nikita som mumsar kligr�t)

Gollum modellar

Sun, 01 Jan 2012 20:28:00 +0100

�Han �r s� fotogeniskt p� n�got vis... och s� medg�rlig. Han �r inte alls bekymrad av att f� agera modell utan tycks tv�rtom mest uppskatta "betalningen" efter�t. (Ig�r bestod den av gul paprika och mandarin). De p�lsade marsvinen �r m�ttligt roade av att modella s� de f�r mest n�ja sig med att betrakta oss p� beh�rigt avst�nd fr�n sina hus.

��

Marsvinen har inga stora planer f�r 2012 �n. Gollum & MarsvinetMorgan skall f� en vattenflaska s� jag slipper springa med vattensk�lar som de skitar ner j�mt och st�ndigt. Tjejerna har f�tt ett halmbo som de absolut �lskar. Albert har �ntligen uppt�ckt sin pall som han haft i en m�nad minst och nu �r den favoritplatsen och Frej f�rst�r sig inte alls p� polaren Bruno som glatt kommer fram och tar emot mat fr�n de tv�benta monstret som matar dem varje dag...Han �r �vertygad om att jag g�der dem f�r att s� sm�ningom fl� och �ta upp dem. Det tycks inte ha n�gon betydelse att jag bedyrar att det aldrig kommer h�nda... jag �r ju vegetarian. Han ogillar mig skarpt �nd�.

Pyssel!

Sun, 11 Dec 2011 17:09:00 +0100

Idag har det blivit mycket pyssel med de sm�. F�rst gjorde jag en storst�dning av alla marsvinsbon (o kaninbo!) , klippte klor p� hela g�nget, kikade i �ron och klippte bort lite l�nga rumph�r (p� Chili mest), slipade t�nder p� MarsvinetMorgan, fotograferade alla som skall omplaceras och gav s� slutligen Gollum ett bad.

Jag har idag kommit fram till att det �r f-n s� mycket sv�rare att fotografera kanin, hur tam den �n m� vara, �n att fotografera marsvin!

Herr Albert fick jag bara den h�r bilden p�... men s�t �r han hur som helst! Han har haft ett par spekulanter men b�da har velat h�lla honom i bur st�rre delen av dagen och som jag skrivit tidigare... kaniner i bur ger mig klaustrofobi s� �n �r han kvar.

�

Bruno blev s� h�r fin p� bild:

� �

Och Frej s�h�r:

� �

Jag kan inte f�rst� varf�r dessa bott h�r �ver ett �r! Vissa marsvin (g�rna ljusa virvlar) f�r massor av intressenter p� en g�ng men de h�r verkar totalt ointressanta. Undrar om det �r det faktum att b�da �r bruna? K�nns det kanske tr�kigt? Att de �r str�va i p�lsen?

Avslutningsvis tog jag n�gra bilder p� Gollum som torkade medan han mumsade sallad. Jga gillar verkligen Gollum och tycker han �r fantastiskt s�t... men jag kan ju h�lla med till viss del att han ser lite... liiiite ut som ett naturens missfoster.

� ��

"Sallad? Vem sa n�t om sallad?"

� �

"Hall�! Ge hit!"

� �

"Ah! That�s the stuff!"

Chili

Thu, 08 Dec 2011 18:36:00 +0100

S� f�r det bli. �tminstonne f�r stunden. Cayenne passerade tankarna, men hur skulle det l�ta efter ett tag? Yenna? Cajan? Nja. Chili �r s� l�tt att s�ga och passar hennes "heta" temperament ganska v�l. S� Chili �r den nya tjejen i flocken (om det nu kallas flock n�r de g�r 3 individer tillsammans).

MarsvinetMorgan drog ju ut en tand i underk�ken f�r ett bra tag sen som m�nga av er s�kert vet. (Den avbrutna tand som visade sig vara orsaken till en ytterst envis k�kb�ld!). Det inneb�r att hans tuggyta inte riktigt ser ut som den ska och hans t�nder beh�ver lite extra omsorg. Veterin�ren har erbjudit sig klippa framt�nderna p� honom men jag ser framf�r mig hur hela tanden spricker upp och usch nej det vill vi inte vara med om varken jag eller Morgan. Hon har �ven erbjudit sig s�va och fila men n�e... tv� s�vningar har han redan varit med om och det �r trots allt tv� mer �n m�nga sm� klarar av s� jag tror inte vi skall utmana �det med en tredje g�ng. S�, efter lite snack med veterin�ren kom jag fram till att jag f�r fila gaddarna sj�lv!

Min k�re (och mycket marsvinsallergiske) sambo h�ller MarsvinetMorgan som han h�ller alla sm� n�r klorna skall klippas och �ron skall putsas och s� �ppnar jag upp munnen p� honom (MOrgan, inte samon!), viker undan alla fladdrande marsvinsl�ppar och filar p� gaddarna. Och s�ta s�ta MOrgan sitter helt stilla och tyst och bara v�ntar tills jag behagar ge mig.

Jag m�ste ber�mma honom lite Morgan. Han ser inte mycket ut f�r v�rlden. Svart och str�v som en tv�ttsvamp �r han, ganska tystl�ten i j�mf�relse med sin rosa sambo, ja faktum �r att Morgan h�ller sig lite i bakgrunden ofta och tar det mesta med ro men vilken k�mpe han �r �nd�! Hans sjukdomshistoria �r l�ng och allt vi utsatt honom f�r accepterar han utan gn�ll.

Det �r fantastiskt hur sn�lla och medg�rliga djur �r �verlag och det g�r det extra tragiskt n�r du utnyttjas eller pl�gas, medvetet eller omedvetet...

� �

Tack

Sun, 20 Nov 2011 15:42:00 +0100

F�r alla fina namntips. Vi funderar fortfarande h�r hemma. Det �r en knepig process det h�r med att namnge sina sm�. Vissa marsvin k�nns helt sj�lvklara. Marsvinet Morgan var en s�n. Han hette bara det p� n�got vis. Vildvittra likas�. Andra som varit desto knepigare �n Pomperipossa (en av Nikitas ungar som s� sm�ningom fick ett nytt hem) men hennes namn �r en av mina absoluta favoriter. Kanske skulle man �teranv�nda det? Jag �r lite sugen samtidigt som det k�nns on�digt n�r det finns s� m�nga fina namn.

Egentligen skulle jag inte beh�va komma p� fler namn �n tv�. Jag hade ju fr�n b�rjan mina tv� sm� flickor Scarlet och Pimpernel. S� fint och passande. Fleer marsvin skulle jag inte ha...Och s� f�rsvann Pimpernell hastigt och olustigt fr�n d�varande uteburen. Halv panik utbr�t- Scarlet �r ensam! Tv� skinnyhonor flyttade in och fick nya namn. Chimera och Snorkfr�ken. Himla fina namn de med. Jag var n�jd. Tre sm� var alldeles tillr�ckligt. Och s� dog Chimera och Scarlet mycket tragisk och pl�tsligt och ensam blev Snorkfr�ken. Snabbt snabbt, en ny kompis! Vildvittra flyttade in... � s� kom PimPim som redan hade ett passande namn och s� kom Sala (Simsala Samantha Bimbo) och s� kom Nikita som egentligen bara var ett "arbetsnamn" men liksom fastnade.

Sen rullade det p� med ett g�ng omplaceringar som i vissa fall d�ptes om och ett par mer permanenta killar. Och s� dog mina favoriter PipPim och Sala alldeles f�r t�tt inp� varann...Inga fler marsvin skulel flytta in. det fick vara nog. Jag orkade inte med att f�rlora fler...

Men s� visade det sig att Vittra och Nikita inte �r gjorda f�r att bo ensamma (ihop). De �r s� skrajsna b�da tv� och med sina kompisar PimPim o Sala blev de n�stan normalmodiga. Ensamma s�g jag knappt skymten av dem!

S�... n�r fr�ken marsvin (od�pt) flyttade in f�r att omplaceras och b�da tv� genast levde upp och kom fram ur sina g�mmor ins�g jag att hon m�ste f� stanna kvar....och d� minskas listan p� t�nkbara namn drastikt. Namn som �r nog s� fina faller mig inte i smaken om jag skall ha dem i flera �r fram�ver... och vi funderar vidare men fr�ken marsvin sitter s�kert med sina nyfunna v�nner i alla fall.

Tips p� namn!

Mon, 14 Nov 2011 16:43:00 +0100

Jo, som jag skrev i f�rra inl�gget har jag lite f�r mycket att t�nka p� just nu. S�, fr�ken marsvin g�r fortfarande namnl�s! Men s� kom jag att t�nka p� att det s�kert finns massor av kreativa l�sare som har en hel lista med fantastiska marsvinsnamn p� g�ng! S�. Tips �nskas. Fr�ken marsvin �r en best�md och framfusig dam som sakta men s�kert l�r sig de sociala reglerna i en marsvinsflock. Men hon �r sn�ll och pratsam och vansinnigt s�t, som de flesta. Hon kan ha ett kort namn eller ett dubbelnamn, n�got ur en film eller l�t eller n�got helt annat. Det f�r g�rna vara ett annorlunda namn men kan ocks� vara n�got helt vanligt. S�...kom igen. K�r p�! Jag v�ntar med sp�nning.

�

Long Time No See

Mon, 14 Nov 2011 16:33:00 +0100

Det har varit mycket av allt h�r. Jag jobbar och studerar (sammanlagt 110%) och skriver och fotar och rider in ungh�star och tr�nar jyckar och tar hand om marsvinen...och �r v�ldigt v�ldigt tr�tt sj�lv. S�, allt p� internet har f�tt st� tillbaka. Bloggen f�r aktivering n�gon g�ng ibland n�r jag k�nner att jag hinner med men just nu �r det tusen andra saker jag m�ste prioritera. Det var �ven ett bra tag sedan jag fotograferade sm�ttingarna men s� sm�ningom skall jag �ven ta mig tid att g�ra det. Det �r s� illa att fr�ken marsvin inte ens f�tt ett namn! Hon heter helt enkelt fr�ken marsvin s� l�nge men tycks relativt obekymrad �ver det.

Livet rullar p�. Alla de sm� m�r bara bra men jag skymtar inga nya hem varesig f�r kaninen Albert eller marsvinskillarna Bruco och Frej. Den senaste veckan har det dock dr�llt in mail fr�n folk som vill l�mna marsvin. Det tar emot, det g�r det varje g�ng, men jag svarar nej och h�nvisar till andra. Har jag haft tv� killar boendes h�r ett �r (!) finns det helt enkelt ingen m�jlighet att plocka in fler. Tiden och orken r�cker inte till f�r fler omplaceringer s� jag prioriterar att g�ra det s� bra som m�jligt f�r de som bor h�r nu idag. Dessutom finns det planer f�r 2012 som g�r att jag inte kommer ha m�jlighet att ta hand om fler. Roliga och n�dv�ndiga planer f�r min del men tyv�rr tr�kiga f�r omplaceringshemmet.

��

(En gammal bild p� Gollum och en mandarin)

Bilder p� nykomlingarna!

Tue, 11 Oct 2011 16:05:00 +0200

Idag tog jag mig tid att f� b�de Albert och Fr�ken Marsvin att fastna p� bild.

F�rst ut �r supers�ta Albert som r�jjde loss i sopkorg, h�kasse m.m och hade skoj.(d�rav hans skr�piga ansikte)

� � �

Sen har vi Fr�ken Marsvin som fortfarande inte riktigt l�rt sig marsvinshyfs. Hon gungar rumpa och kurrar f�r fullt p� de andra tjejerna. De har dock l�rt sig ignorera henne (Nikita) och s�ga ifr�n (Vittra).

� � �

Medan jag fotade tjejerna passade Albert p� att skutta in i deras box och sno en morot av dem. Jag v�ntade mig att mina tjejer, som aldrig sett en kanin f�rr, skulle bli r�dda, men icke! B�da var snabbt framme och unders�kte honom fr�n topp till t� innan Nikita mycket best�mt ryckte �t sig moroten och sprang iv�g med den. Fr�ck kanin att komma h�r o sno hennes morot!

� �

Om n�n k�nner npn som k�nner n�n som �r p� jakt efter en s�llskaplig kanin att ha l�sspringande hemma f�r ni g�rna hojta till!

Albert Einstein

Mon, 10 Oct 2011 17:01:00 +0200

Nu har Herr Kanin f�tt ett namn. F�r att hedra hans stora mustasch g�r han numera under namnet Albert Einstein men f�r enkelhetens skull kallar jag honom Albert. Albert �r en v�ldigt mysig kanin. F�r att kompensera f�r det faktum att han bor ensam s� f�r han komma ut ur boxen en stund varje dag och springa l�s i hela sadelkammaren. D�r vill han uppt�cka ALLT p� en g�ng. Han g�r h�ga bakutspr�ng r�tt upp i luften, kl�ttrar p� sopborsten, skuttar runt under sadlarna och kryper under hyllor. Han skuttar upp i min famn n�r jag sitter p� golvet, smakar p� mina st�vlar och �r totalt or�dd.

Albert kommer g�ra n�gon familj v�ldigt glad, det �r jag �vertygad om. Jag �r redan lite k�r trots att jag inte varit n�gon "kaninm�nniska" tidigare. Om det inte vore f�r mina tv� kanin�tande hundar hade han g�rna f�tt flytta in till mig och springa l�s med mina katter h�r hemma.

Tyv�rr skulle den l�sningen i dagsl�get inneb�ra stend�d kanin men jag hoppas hitta honom det d�r perfekta hemmet d�r han aldrig beh�ver se insidan av en bur. Albert passar inte i bur (ja vilket djur g�r f�rresten det). Han beh�ver f� vara med sin familj. Springa runt, g�ra gl�djeskutt och uppt�cka v�rlden...precis som alla sm�djur borde f�.

Fr�ken marsvin har �nnu inte f�tt n�got namn, hon bor kvar med mina flickor och tycks v�ldigt n�jd med tillvaron. Albert verkar inte sakna henne och inte heller hon honom. N�r han springer l�s har han m�jlighet att sticka fram nosen och s�ga hej till sin gamla rumskamrat men henne struntar han fullst�ndigt i.

Jag undrar vad m�nniskor egentligen ser n�r de ber�ttar att deras kanin och marsvin kommer S� bra �verens? Tv� djur som ignorerar varann i samma f�ngelse �r inte = kompisar. Kompisar �ter tillsammans, f�ljer varann p� uppt�cksf�rd, pratar med varann och putsar p� varann.

Foton kommer... som sagt s� snart jag hinner. �

Fr�ken Marsvin & Herr Kanin

Thu, 06 Oct 2011 19:26:00 +0200

Ig�r h�mtade jag upp Fr�ken Marsvin och Herr Kanin efter jobbet. Egentligen ville jag mest h�mta upp Fr�ken Marsvin men kravet var att b�da �kte med s� s� fick det bli. Nu bor Herr Kanin tillf�lligt i en av omplaceringsboxarna. Jag har f�rs�kt kaninanpassa hans hem med en halmbal att skutta upp p�, kaninstora hus att springa in i och s�klart massa halm, h� och gr�nsaker. Han ser ut att trivas och �r en riktigt mysig herre. Social och nyfiken och inte alls r�dd.

Fr�ken Marsvin, hon bor med mina andra marsvinsfr�knar. Hennes spr�k �r lite ohysat efter tv� �r i kanins�llskap och Nikita och Vildvittra undrade nog �ver vilket m�rkligt marsvin jag tvingat p� dem. Hon stampade r�tt fram ivrigt kuttrandes. Kl�ttrade p� dem, puttade sig in under deras magar och l�t och l�t. Att kalla henne bufflig �r en grov underdrift! Nikita f�rs�kte mest ignorera henne medan Vittra ilsket skrek och skuttade med rumpan mot henne...en gest som helt gick henne f�rbi skall jag till�gga.

Idag �r l�get dock lugnare och flickorna mumsar glatt mat tillsammans. B�de Herr Kanin och Fr�ken Marsvin har lite l�nga klor s� det skall �tg�rdas. Herr Kanin ser lite m�rklig ut i p�lsen ocks� men jag kan inget om kaninraser s� d�r beh�ver jag l�sa p� f�r att f� veta om han ska se ut s� eller ej. Ohyra kunde jag tack och lov inte hitta och b�da �r fina i hullet och nyfikna p� livet.

En n�rmare presentation kommer s� snart jag hinner med!