Ibland får jag lägga marsvinspussel. Fundera på vilka som kan gå var. Behöver någon ha det lite lugnare, kanske ett par skall få komma in, kanske hon där skall byta gäng...

Idag fick killarna flytta in i bokhyllorna som stått tomma i arbetsrummet ett tag. Dels för att göra plats ute i omplaceringen ifall det dåliga vädret håller i sig. Sniff nyste ett par gånger igår och även om det är torrt och fint i uteburen blir det kanske lite kallt om det fortsätter regna. Så nu går killarna här inne. Det är också bra eftersom de båda är så väldigt väldigt skrajsna av sig. Tzatziki var tam och nyfiken  från början men ihop med fega Marshmallow ( som är den räddaste lilla säl jag haft) blir han lättskrämd han också. Nu sitter de båda alltså i arbetstrummet på "bli tama läger".

En till fördel med det här är att jag ser mer av dem och verkligen kan se hur de är emot varandra...och inte är de bästa vänner heller. De acepterar varann men lite då och då flyger spånet vilt ur buren. Dock räcker det med att jag hojtar till så lugnar allt ned sig igen. Nej...de här båda kan jag absolut inte omplacera till ett vanligt bur-liv. I sommar skall de utan tvekas kastreras och få ett par tjejpolare var istället.

Bland flickorna så har Sniff fått flytta ihop med PimPim och Sala inomhus. En liten nys eller två reagerar jag knappt på hos en häst eller hund men det känns oroande hos ett marsvin. Hon får därför bo inomhus och äta lite extra C-vitamin om dagarna.

Resten av flocken är kvar ute än så länge för idag sken solen igen och mätaren visade på olidligt varmt. Blir det ruggväder i veckan så står dock en box redo och väntar på tjejflocken inomhus.

I veckan dog min egen Snorkfröken. Hon började bli gammal och hade börjat tappa i vikt så det var inte oväntat. Faktum är att jag tänkte försöka mata upp henne i veckan och åka till veterinären på Måndag om jag misslyckats. Nu somnade hon istället in helt stilla bland sina kompisar. Det är alltid tungt att mista en familjemedlem och jag och sambon höll en liten begravning på kvällen. Jag hoppas hon får komma till stora gräshavet och hälsa på Scarlet och sin dotter Chimera som försvann alldeles för tidigt från oss.

Idag flyttade en ny marsvinsfröken in i omplaceringen. 3årige Cherokee kom från Linköping efter att ha mist sin kompis. Hon är en väldans söt liten långhårstjej i svart och brunt. Som vanligt satte jag hetlt fräckt ned henne rätt i flcoken och som vanligt reagerade de andra knappt. De var upptagna med att äta. Det var först då hon tassade fram till Pomperipossa och snodde en morot rätt ur gapet på henen som någon märkte att det tillkommit ett marsvin i flocken.

Dock lev det inte mer livat än lite nosande och bök i hö-högen.

Bilder kommer så småningom både här och på hemsidan. Förövrigt så tror jag att jag skall välkomna en ny tjej i min egen flock. Sniff har snabbt blivit en favorit med sitt nyfikna sätt och det tar emot lite för mycket att låta henne flytta så det lutar åt att hon stannar kvar hos oss.

Under sommaren har det varit absolut dött här. Många, många vill lämna in marsvin men ingen vill skaffa så naturligtvis har jag inte kunnat ta emot några små alls. Det är enormt trist att behöva säga nej men vad gör man? Dock tycks det som om dötiden kan vara över. I helgen har jag fått ett par meil från familjer som är nyfikna på marsvinen. Håller tummar och tår för att de lever upp till mina och marsvinens förhoppningar när vi ses!

Min egen snorkfröken börjar bli lite till åren och verkade inte riktigt må som hon skulle ute med flocken. Därför fick hon och kompisarna Sala och PimPim flytta in i sadelkammaren medan resten av tjejflocken bor kvar ute. Det fungerar riktigt fint med hela gänget utomhus. Nu har det varit regnigt och blåsigt ett par dagar och jag har oroligt sprungit ut ett antal gånger bara för att hitta torra och nöjda marsvin som glatt mumsar hö. De har ett rejält tak på uteburen och ena sidan har blivit förstärkt emed en pressenning. Dessutom kunde jag inte låta bli utan gav dem ett extra stort vindskyddat hus och en stooor hög med halv i ena hörnet. Den är väldigt poppis!

I uteburen bor nu: Annie, Pomperipossa, Sniff, Nikita, Vildvittra och MarsvinetMorgan och i veckan kommer det en ny långhårig lite äldre tjej för att göra dem sällskap. Inne bor Pimpim, Snorkfröken och Sala i en bostad och Killarna (som skall bli kastrater) Tzatziki och Marshmallow (varrför gav jag dem så långa namn för?)i en annan.

Idag låg jag på mage ute hos alla småttingar och fotade hejvilt.

(Tunna, tunna Snorkfröken ser ni till vänster)

I veckan hörde Sanna (a.k.a Merlin) av sig och berättade om en ensam liten kastrat som mist sin flickvän. Ja visst har jag intagningsstopp...och defenitivt stopp när det gäller att ta fler egna marsvin...MEN...inte kunde jag låta lilla knubbrumpan sitta ensam heller.

Så igår anlände  en ny liten herre till gården. Dumle som han hette fick raskt byta namn till Marsvinet Morgan.Mest för att jag ville ha något helt olikt våra andra marsvinsnamn.

Marsvinet Morgan (ja han har dubbelnamn) är en stadig teddykille på 4 år. Han är tam och orädd och väldigt söt naturligtvis. Han intog lugnt sin plats i tjejflocken här hemma och ägnade sedan kvällen åt att äta och gosa ned sig i hö´t.

Jag har inte hunnit få några bilder på honom men HÄR kan ni se bilder som Sanna fotat (under bloggen).

Förresten så glömde jag helt bort att tacka för alla myspåsar och stubbar och burar som Sanna plockade med sig till marsvinen. TACK, de blev uppskattade!

Idag fick jag nog av att bära småttingarna fram och tillbaka mellan huset och uteburen och bestämde mig för att låta alla tjejer bo ute på heltid. Uteburen är 10kvm stor och har tidigare fungerat som rastgård för hundar på pensionat. Den består av en rejäl markmatta i botten (täckt med jord), gunnebostängsel + hönsnät runt om och heltäckande tak på det. Jag räknar kallt med alla småttingarna kommer bo tryggt även på natten.

När jag väl bestämt mig  så inredde jag med några extra hus, en gosig filt i transportburen som även agerar bostad och en stor hög med hö. Sedan släppte jag ihop alla tjejer. Det kändes lite meningslöst att ha omplaceringarna och mina egna i olika avdelningar när de får så mycket större om de går tillsammans allihop. (Enda nackdelen är väl att jag tyckerd e funkar så fint tillsammans hela flocken på 8 marsvin att jag kanske får för mig att alla kan stanna!)

Att släppa ihop tjejmarsvin är rätt odramatiskt. Annie gjorde ett frösök att klättre på PimPim som svarade med att skrika till och putta på henne med rumpan. Sala travade efter Pomperipossa som pep och gick undan en halvmeter...och det var väl det. Drama? Sedan satt alla och åt, eller upptäckte de nya husen, eller solade sig.

Mysrullen blev snabbt populär! Om någon har ett par som ligger och skräpar där hemma så tar mina omplaceringar tacksamt emot dem!

Jag har förövrigt börjat fundera allvarligt på att kastrera både Marshmallow och Tzatziki. För de mesta fungerar de fint ihop även om de inte direkt kelar med varann. Men när det händer något oroande eller nytt så är det ett jäkla tandhackande grabbarna emellan. Tzatziki är också väldigt intensiv i allt han gör och kan ta till tänderna så fort något inte passar honom. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att sälja dem och riskera att de hamnar på för trång yta och börjar bråka (och hur många har egentligen möjligtheten att låta sina marsvin bo på 2*1,5m?...Jag tror att en kastrering och varsitt harem med brudar skulle passa herrarna utmärkt!

Men... det får allt vänta till nästa lön.