Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.

Djuraffären var verkligen enorm! Den hade allt och lite till, däribland levande djur. I Sverige lider jag varje gång jag ser marsvinen i djuraffärer. Där hör det till normen att djuren är unga, livrädda och mest trycker i ett hörn av den kala bur de blivit tilldelade. Har de tur finns både ett hus (på 4-5 marsvin) och en tuss hö där de kan gömma sig. Har de otur trycker de bara in ansiktet under varandra i sina försök att komma undan nyfikna besökare. Jag har besökt en svensk djuraffär där marsvinen hade det drägligare, hyfsat stor hage, gott om hö och flera hus...för honorna. Hanarna satt fortfarande i sina små tråkiga burar och ingenstans fanns det information som berättade att marsvin behöver kompisar för att må bra!

Nåväl. De flesta vet hur det ser ut i sveriges djuraffärer. I landet där vi slår oss för bröstet och hävdar att vi har det bästa djurskyddet i världen (?) Snack!

Djuraffären jag besökta häromdagen var totalt annorlunda. Marsvinen gick i flockar med kastrater i varje flock. Burarna (eller hagarna egentligen) stod en bit upp från golvet, var stora, riktigt stora och så härligt inredda! Massor av hö överallt, hus, tunnlar, broar allt om vartannat i en salig röra och marsvinsflocken som bestod av ett tiotal individer...de var inte rädda alls! Där fanns blandat vuxna djur med unga nykomlingar, alla lika nyfikna och glada. Hela flocken var så levande! En mumsade hö, en annan sov mitt i buren, en tredje popcornskuttade och en fjärde klättrade runt på hustaken. Precis såhär skulle alla marsvin få ha det! (minus saltstenen)

En annan överraskande sak var det här med kastraterna. Affären hade flera kastrater inne och de rekommenderade en kastrat med två- tre honor som idealflocken. Hur många djuraffärer i Sverige vet ens om att det GÅR att kastrera marsvin liksom???

Lite här och var i butiken fanns skyltar med listor "att tänka på innan djurköp". Där stod allt det där jag själv upplyser om. Att en vuxen alltid måste ha ansvaret, att det måste finnas pengar för att ta djuret till veterinär om det blir sjukt....etc etc.

Jag blev alldeles lycklig och samtidigt bedrövad. Vad är det som gör att Svenska djuraffärer vägrar anpassa sig efter djurens bästa? Varför envisas dom med att sälja ensamma djur och bara sälja ungar? Varför bryr de sig inte om att det är liv de säljer, små liv men ändock liv?

 

Camilla

15 november 2012 15:35

Heja Tyskland! Ser de flesta, eller till och med alla, zooaffärer ut så här så är det bara att lyfta på hatten och buga DJUPT. Att se sånt här gör en djurälskare glad :-)

http://kring.kringelkroken.se/blogg

 

Sanna med rumporna

15 november 2012 16:23

tack för fina bilder!
Det finns hopp, frågan är bara när Sverige ska fatta!
Man kanske skulle skicka dessa bilder med deras info till ALLA djuraffärer i Sverige.

http://marsvinsrumporna.bloggplatsen.se

 

Alice

15 november 2012 16:46

Så underbart att se! Ska du inte köpa några nya marsvin? Eller du kanske inte ska stanna i Tyskland så länge? :)

http://fotohunden.blogg.se

colinasmarsvin

15 november 2012 21:30

Hej!
Som det ser ut nu planerar vi att stanna här men några nya marsvin blir det inte i dagsläget. Anledningen till att mina Svenska smågrisar inte fick följa med är att min sambo är allergisk (astma).

Han är tyvärr allergisk mot så gott som alla pälsdjur och då vi tidigare bodde stooort kunde marsvinen ha eget rum. Nu här i Berlin i liten lägenhet fungerar det tyvärr inte (speciellt inte med tanke på att vi redan bor med två hundar).

 

Marsvinsliv

15 november 2012 16:57

Fint! Tänk om det kunde vara ås i sverige!

http://http:/marsvinsliv.bloggplatsen.se

 

Anonym

15 november 2012 21:11

Det är en otroligt dyr process att gå igenom en kastrering på ett marsvin, så jag förstår faktiskt varför folk låter bli...

Dessutom är det farligare ju mindre djuren är, att sedera ett så litet djur som ett marsvin är mycket farligare än att sedera än ett större djur.

Så det finns faktiskt anledningar till att det inte sprids att marsvin går att kastrera :) Det är inte alla som vill lägga en förmögenhet på sitt marsvin :P

colinasmarsvin

15 november 2012 21:28

Jag har kastrerat marsvin och särskilt dyrt är det inte, kring 800kr betalade jag och det är det helt klart värt om det är enda lösningen för just den killen att få en kompis. Har man inte så mycket att lägga på sitt djur (oavsett art)anser jag faktiskt inte att man ska ha djur över huvud taget.

Sen skulle jag inte kastrera ett djur som inte behövde kastreras! De allra flesta hanar fungerar ju fint med en annan hane som sällskap och då är det helt onödigt, i mina ögon, att lägga honom under kniven!

Och ja, som du säger så är det en risk man tar att sedera marsvin.

 

Marie

26 november 2012 08:11

Det är sant att det är stora risker när man söver ett marsvin. Själv är jag så lyckligt lottad att jag bor inom rimligt avstånd från en veterinär som håller på att utveckla metoden med att ge marsvin lugnande och lokalbedövning vid kastrering. Det är en metod som visat sig fungera mycket väl. Mig veterligen har han endast förlorat någon enstaka hane sedan dess jämfört med ca var tionde vid traditionell kastrering med sövning.

Jag tycker inte heller att man skall lägga ett marsvin "under kniven" i onödan, men om alternativet är att leva isolerad från artfränder så är valet inte svårt. Att folk inte är beredda att lägga pengar på dessa underbara varelser är något som vi marsvinsälskare måste jobba på genom att höja deras status. Var stolt över dina marsvin och tala om det för din omgivning! Och försäkra dem! Alltid är det någon som börjar tänka till och ändrar uppfattning...

http://dumlekola.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...

Jag tömde en videokamera jag inte använt på väldigt länge och hittade en film från 2012 på Sala och Snorkfröken (ja PimPim finns också med på ett hörn). Ingen av tjejerna i filmen finns kvar i livet så det är med blandade känslor jag ser på den. Samt...