Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och det går såklart bra att maila mig om allt och inget på colinapre@gmail.com

Hejdå alla marsvinsvänner och tack för den här tiden!

p.s Killarna letar fortfarande nytt hem d.s

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten presentation av pojkarna som alltså ska lånas ut på livstid.

Gollum är f 2009 och är en skinny, nakenfis, marsipangris, rosa miniflodhäst...kärt barn har mpnga namn ni vet. Han är en väldigt rolig individ. Snackig och nyfiken, alltid på för att hitta på nya saker. Han tycker om att umgås med människor och är snabbt framme när något gott vankas. Gollum har ingen stamtavla men jag vet det mesta som hänt honom sen han kom in i omplaceringen första gången 7 veckor gammal!

Zing a Zong är en coronet. Han är också född 2009 och har till skillnad från Gollum väldigt lång päls och en ännu längre stamtavla. Han är väldigt lugn och fin i famnen, uppskattar lite mys och är också han pratglad, trygg och nyfiken på det mesta. Stor och rejäl är han också och tidigare utställningsmarsvin. Med honom följer stamtavla och en drös papper från utställningar där han fått höra hur fin han är.

Killarna vill flytta tillsammans och dom vill hamna på ett ställe där de får stanna livet ut. Jag tar inget betalt för dem och ställer såklart upp med support och hjälp så länge de lever. Skulle det bli problem på något vis är de självklart välkomna tillbaka när som helst!

Bilder på killarna ser ni i de senaste inläggen här under!

Maila gärna: colinapre@gmail.com

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med marsvin att göra och ibland är det ganska skönt att få en second opinion. Vi pratade länge och väl och beslutade att jag skulle ge grabbarnas vänskap en veckas chans...Skulle det inte lösa sig tills dess fick Peruken åka tillbaka till Uppsala och Gollum bli av med kulorna.

Som jag har tittat på marsvin den senaste tiden! Jag har tittat, klurat, funderat, ojjat mig och lyssnat. Lyssnat massor. Och nu äntligen tror jag läget är lugnt! De senaste dagarna har jag inte hört något tandhackande alls. Istället piper och pratar killarna med varann på ett riktigt trevligt sätt. Nu ligger de precis intill varandra och sover gott, delar på maskrosblad och verkar helt enkelt trivas med sällskapet. Underbart.

Det är galet egentligen vilken stress det kan innebära med två missnöjda små marsvinsrumpor. Äntligen pustar jag ut och slappnar av...och det gör killarna också!

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.

Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till tentan men jag hade ju sån migrän sista kvällen". Men men men. En del ursäkter skadar ingen annan än personen själv, sen finns det de där andra ursäkterna...

"Jag vet att han är sjuk. Jag gör allt jag kan här hemma men jag har inte råd att ta honom till veterinären nu!" "Mamma och pappa vägrar betala och jag har inga egna pengar" "Jag mår så dåligt själv att jag inte orkar med..."

Nej. Det är inte okej. Det spelar ingen roll om du själv är sjuk eller saknar pengar. Har du tagit på dig ansvaret för ett annat liv så får du fan i mig se till att ta det ansvaret i alla lägen! Det går inte att sitta och tycka synd om sig själv när en annan individ sakta plågas till döds eller lever i misär! Det är djurplågeri och inget annat. Har man ett djur i sin vård är man skyldig att ta det till veterinär om det blir rejält sjukt. Man är skyldig att se till att djuret inte lider- oavsett vilka ursäkter man kan tänkas komma på. Har man inte råd att behandla djuret så ser man till att det kommer till någon som har råd...eller så avlivar man det.

I mina ögon finns inga ursäkter. Jag struntar i om du mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Det är inte djurets fel och det ska inte vehöva lida för dina tillkortakommanden.

När det handlar om barn som desperat frågar om råd på forum på nätet blir jag ännu argare. Oftast handlar det om ett barn som har hela ansvaret för familjens djur. Barnet bönar och ber om att föräldrarna ska ta det sjuka djuret till veterinären men får ingen respons. Till alla de föräldrarna vill jag rikta en hård käftsmäll! Förutom att ni har ett jävla ansvar att ta hand om djuret ÄVEN när det är sjukt så lär ni era barn ett riktigt otrevligt och empatilöst sätt att se på liv!

Det finns många många engagerade människor runt om i landet som lägger ner enormt mycket tid och pengar på att rensa upp efter andra. De tar hand om marsvin som andra tröttnat på. Marsvin som behöver åka till veterinären, behandlas och matas. Marsvin som var någon annans ansvar. Ett ansvar någon tröttnade på i samma stund som det blev lite motigt.

Det är fantstiskt egentligen hur många helt tycks sakna empati. Djuren ska finnas där och roa barnen, kuttra glatt och se söta ut. Tills det inte är roligt längre. Tills det blir problem. Då är de där älskade familjemedlemmarna plötsligt inget värt. Då blundar man för misären de lever i, slår händerna för öronen och vägrar lyssna. Då har man inte råd, har inte tid har inte lust...

Jag blir arg så väldigt arg varje gång. Uppfostrade era föräldrar er lika illa som ni uppfostrar era barn? Till att inte ta ansvar och inte se att lidande finns hos alla tänkande individer. Även de små...

Jag tömde en videokamera jag inte använt på väldigt länge och hittade en film från 2012 på Sala och Snorkfröken (ja PimPim finns också med på ett hörn). Ingen av tjejerna i filmen finns kvar i livet så det är med blandade känslor jag ser på den. Samtidigt. Dom är underbara och fler borde få njuta av dem så här är dom. Flickorna- bus.