Idag har det varit sådär varmt och nästan kvavt som det mest är på sommaren. Vintern har känts långt borta och jag har traskat runt i linne på gården och i skogen. Marsvinsflickorna som flyttade in för någon vecka sedan fick raskt flytta ut i stora inhägnaden igen. Där kan de få gå undfer helgen s länge vädret håller i sig. Alla blir så till sig när de kommer ut och rejsar hit och dit och bygger gångar i sina stora halmhögar.

Killarna som kom hit i förrgår har än så länge gått ihop iutan problem. De ligger inte direkt och myser ihop men jag har heller inte settnågot gruffande. Märkligt. Jag tror de får gå ihop tills jag lyckats lösa det med annat sällskap åt dem båda. Kanske blir det två bebispojkar så jag slipper kastrera igen. Jag oroar mig så och är beredd på det värsta även om "min" förrsta marsvinskastrering gick perfekt.

Jag har fått mail från både Annie och Sunnys nya ägare som skickat bilder på deras nya kompisar och berättat hur det går. Det gör mig så himla glad att få små uppdateringar om hur de har det sedan de flyttat. Vare sig det är långa brev som beskriver deras varadag och hur glada den nya famijljen är över att ha dem. Eller korta meddelanden om att allt går fint och marsvinet älskar morot så blir jag varm och glad i hela kroppen!

Idag har jag storstädat åt alla såttingar och i nästa vecka skall Cherokee få flytta ut i omplaceringen igen. Hennes öga har läkt jättefint och vi skall sluta behandla henne efter helgen.

Efter jobbet plockade jag upp Bruno och Sockervadd inne i stan. Killarbna flyttade till sitt nya hem i slutet av Maj och var då goda vänner. Tyvärr höll vänskapen inte i dig utan på senare tid började de slåss alltmer och till slut fungerade det inte längre. Så nu är grabbarna tillbaka och jag skall försöka hitat en lösning åt dem. För tillfället går de i en stor inhägnad helt skilt från flickorna och ä så länge tycks de hålla sams riktigt fint. Dock är det inget alternativ att omplacera dem tillsammans igen. Jag misstänker attd et mindre utrymmet som oftast erbjuds i nya hemmen kan vara boven i dramat.

Det lutar åt att Bruno som är lite äldre får en bebispojke som sällskap medan Sockervadd blir kastrat.

Ikväll kom även en familj och hälsade på Sniff. De blev naturligtvis försälskade och Sniff har nu flyttat in hos två marsvinstjejer i Katrineholm.

På tal om något helt annat! Om någon har tips på personer som syr mysrullar och säljer (gärna till förmån för någon marsvinsverksamhet) så hojta till! Jag tipsar gärna mina marsvinsköpare.

(Fantastiskt söta Bruno som nu letar efter enny liten vän)

Ikväll har vi haft marsvinsspa i huset. Charokee, Sniff och Sala har badat med både schampo och balsam och alla flickor har fått klorna klippta och fötterna smorda. Sniff och Cherokee tyckte badet och efterföljande föning var helt okej men Sala var inte särskilt förtjust. Hon tycker iofs att vi helst skall låta bli och kladda på henne helt och håller. Kan själv är lilla damens motto.

Efter badet var det skönt att koppla av en stund med lite blomkålsbuffé på en handduk i badkaret.

Nu sitter samtliga damer i nystädat bo och mumsar hö.

I veckan kommer förhoppningsvis en familj ut och hälsar på Sniff. Men än blir det inte tomt. Samtidigt kommer två killar tillbaka. Det är Sockervadd och Bruno som inte trivs ihop längre. Vad exakt jag skall hitta på med dem vet jag inte än men jag har ett par  idéer.

Idag flyttade Sunny för tredje gången och jag hoppas verkligen det är tredje gången gillt för hennes del! Den här gången flyttade hon in hos en familj som haft marsvin i tio års tid och redan har flera honor. Där känner jag mig trygg med att hon får stanna även om någon av vännerna går bort.

Jag har också i dagarna hört av mig till gamla marsvinsköpare med förfrågning om hur det går. En del väntar jag frotfarande svar från, andra har berättat att allt går fint och idag fick jag tyvärr ett sorgebesked. Lilla Teddie, det första marsvin jag tog hem och omplacerade har avlivats. Han var över 6 år gammal och hade fått cancer.

Trots att det var ett bra tag sedan han flyttade härifrån känns det i hjärtat att  han är borta. Mest är jag dock glad. Glad att han fick leva sin sista tid i lyx. Underbara lilla Teddie hittade jag sommaren 2009 på blocket. Han levde ensam i en skitig bur som hade varit för liten för en hamster och käkade "gott och blandat" för marsvin hela dagarna. Klorna var förvridna och han hade problem med magen till följd av dålig kost.

Jag köpte honom och han fick flytta in hos mig för en tid. Han var den sötaste man kan tänka sig. Himla social och kelsjuk. I September förra året flyttade han till sitt nya hem där han för första gången i sitt 5-6åriga liv fick en kompis! Där hade han det så bra man kan önska sig på ålderns höst...Han var en speciell kille och jag kan inte låta bli att sörja honom lite...men jag är så glad för hans skul, att han fick uppleva riktigt marsvinsliv- även om det var sent.

Idag flyttade Annie äntligen till sitt nya hem. Där hoppas jag hon får stanna livet ut med sin nya sambo. Annie har bott här sedan Februari i å, varför just hon blivit kvar så länge har jag ingen aning om för hon är kelig och go som bara den. Hennes nya familj lämnade även en liten donation efter sig som mottogs tacksamt i dessa sjukstugetider.

Marshmallow har hämtat sig riktigt fint efter kastrationen och är i full gång. Cherokees öga ser riktigt bra ut det med, dock har hon några dagar kvar på medusin innan hon är redo att flytta. Under tiden hon bott här inne och blivit behandlat har jag verkligen lärt känna hennes personlighet och hon är hur go som helst!

Pratar och klättrar runt när jag kommer med mat, sitter gärna och gosar i famnen och ligger slappt utsträckt och vilar i hängmattan om dagarna. En stor personlighet med andra ord!

Till tråkigare nyheter: Idag blev jag uppringd av en person från ett marsvinsforum. Tydligen hade något set fem marsvin som sprang lösa ett par timmars resväg från mig. Nu hade de lyckats dra ihop lite folk som skulle ut och försöka få tag i marsvinen. Det hela verkade lite oklart om vem som skulle plocka upp dem men förhoppningsvis får de fatt i hela marsvinsfamiljen och eventuellt kommer alla fem hit i eftermiddag. Vädret är fortfarande riktigt varmt och skönt så mina får fortsätta bo ute och omplaceringen står nu tom för att ta emot dessa om det behövs.

Idag fick Marshmallow ett besök hos veterinären för kastrering. Det hela gick bra och jag kunde andas ut efter några timmar. Det är aldrig roligt att söva djur och framförallt inte så små och känsliga djur som marsvin.

Eftermiddagen tillbringade han i en transportbur med värmeflaskor och vi petade i honom lite gurka, morgon och havregryn. Nu har han precis fått komma ut i sin ordinarie bur som är täckt i handdukar och gräs. Han verkar tillfreds med tillvaron. Pratar lite med flickorna och mumsat glatt i sig av gräset.

Vi håller honom under noggrann uppsikt en tid framöver och så småningom skall han få ett gäng flickor att umgås med.

Marschmallow kom till mig i höstas tillsammans med sin son. Han var då ungefär ett år gammal och hade bott största delen av sitt liv i en barnfamilj. Familjen hade från början ett par honor och det var när barnen kom på att de ville leka familj på riktigt som Marshmallow inhandlades för att bli pappa. Han gav barnen två kullar med ungar innan de alla hade fått nog. Marsvinen var plötsligt för många och Marshmallow med son behövdes inte längre.

När killarna kom till mig var de troligtvis de räddaste små marsvin jag fått in. Båda flydde som tokar när jag närmade mig och Marshmallow hackade tänder så hårt att jag trodde de skulle ramla ut. Ganska snart stod det också klart att grabbarna inte alls trivdes ihop och Marshmallow fick en ny liten vän. Tyvärr dög inte han heller...inte helt.

Marshmallow betedede sig inte särskilt charmigt och blev av försklarliga skäl kvar i omplaceringen. Han pratade aldrig. Han var knäpptyst så länge han inte hackade tänder åt sin kompis eller åt världen i allmänhet. Jag led av att se honom så orolig och pyssel och småprat eller mumsiga mutor tycktes inte hjälpa det minsta. Han var rädd och stressad mest hela tiden.

Så i förra veckan dog hans kompis hastigt och Marshmallow blev ensam. Jag plockade in honom och lät honom bo bredvid två av mina mest tama och pratsamma flickor... och plötsligt så förvandlades han.

Marshmallow traskar nu runt i buren och flirtar med tjejerna, han småpratar förnöjt och han skriker på mat. Han kommer till och med fram när jag ger honom gräs! Han är helt enkelt glad!

Jag blir nästan rörd av att se honom nöjd med livet för första gången på länge, och detta trots (eller kanske -tack vare) att han inte har en inneboende längre. Jag hade funderat på att kastrera honom redan innan men nu blev jag övertygad. Tid är bokad och inom en relativt snar framtid komer han äntligen få leva på ett sätt jag tror passar honom alldeles utmärkt, med en flock tjejer.

Han har visserligen redan bekantat sig lite väl närgånget med flickorna. Inför fotograferingen ikväll lyfte jag bort gallret till hans tillfälliga hem och vips så hade han skuttat in till dam- sällskapet. (han betedde sig dock som en gentleman och flickorna var alltför upptagna av gräset i buren för att bry sig om hans försikiga närmanden).

Den här gången har jag tråkiga nyheter. I förra veckan tog sambon med sig Tzaziki till veterinären för att reda ut vad för typ av hudåkomma han hade. Besöket gick bra och han fick medicin på plats som skulle fortsätta ges hemma. Väl hemma satte sambon ner Tzaziki utanför buren (i sin resebur) medan han gjorde iordning en egen bur åt honom där han skulle få bo isolerad ett par veckor. När han kom tillbaka efter bara ett par minuter var transportburen öppen och Tzaziki låg död utanför. En katt hade varit framme och hur den fick upp buren vet vi inte.

Förutom att det är tragiskt och extra sorgligt när  han är född här hos mig så kändes det enormt onödigt på alla sätt och vis att hans sista timme tillbringades hos veterinären...

Igår upptäckte jag att Cherokee var alldeles grå i ena ögat. Ringde veterinären igen och fick direkt en tid samma dag. Min syster körde in henne (jag får anlita folk både här och där när jag själv jobbar heltid på annat håll) och veterinären plockade ut en långt halmstrå ur ögat! Nu väntar10-14 dagar med ögonsalva och lilla damen får därför flytta in i arbetsrummet till PimPim och Sala.

En annan som flyttat in är Marshmallow. Han blev ensam när Tzaziki dog och sitter nu bredvid flickorna i väntan på sin kastrering som är bokad nästa vecka.

Ikväll väntade vi besök från en potentiell ny marsvinsmatte. Tyvärr fick hon problem med bilen och besöket blev uppskjutet. Jag har även fått ett så fint mail av en familj som bor ända borta i Eskilstuna. Jag uppskattar verkligen när människor respekterar mina närgågna frågor och glatt berättar allt om sin familj och marsvinens tilltänkta hem innan de kommer på besök...då känner jag mig så mycket tryggare med att lämna ifrån mig mina småttingar.