Marschmallow kom till mig i höstas tillsammans med sin son. Han var då ungefär ett år gammal och hade bott största delen av sitt liv i en barnfamilj. Familjen hade från början ett par honor och det var när barnen kom på att de ville leka familj på riktigt som Marshmallow inhandlades för att bli pappa. Han gav barnen två kullar med ungar innan de alla hade fått nog. Marsvinen var plötsligt för många och Marshmallow med son behövdes inte längre.

När killarna kom till mig var de troligtvis de räddaste små marsvin jag fått in. Båda flydde som tokar när jag närmade mig och Marshmallow hackade tänder så hårt att jag trodde de skulle ramla ut. Ganska snart stod det också klart att grabbarna inte alls trivdes ihop och Marshmallow fick en ny liten vän. Tyvärr dög inte han heller...inte helt.

Marshmallow betedede sig inte särskilt charmigt och blev av försklarliga skäl kvar i omplaceringen. Han pratade aldrig. Han var knäpptyst så länge han inte hackade tänder åt sin kompis eller åt världen i allmänhet. Jag led av att se honom så orolig och pyssel och småprat eller mumsiga mutor tycktes inte hjälpa det minsta. Han var rädd och stressad mest hela tiden.

Så i förra veckan dog hans kompis hastigt och Marshmallow blev ensam. Jag plockade in honom och lät honom bo bredvid två av mina mest tama och pratsamma flickor... och plötsligt så förvandlades han.

Marshmallow traskar nu runt i buren och flirtar med tjejerna, han småpratar förnöjt och han skriker på mat. Han kommer till och med fram när jag ger honom gräs! Han är helt enkelt glad!

Jag blir nästan rörd av att se honom nöjd med livet för första gången på länge, och detta trots (eller kanske -tack vare) att han inte har en inneboende längre. Jag hade funderat på att kastrera honom redan innan men nu blev jag övertygad. Tid är bokad och inom en relativt snar framtid komer han äntligen få leva på ett sätt jag tror passar honom alldeles utmärkt, med en flock tjejer.

Han har visserligen redan bekantat sig lite väl närgånget med flickorna. Inför fotograferingen ikväll lyfte jag bort gallret till hans tillfälliga hem och vips så hade han skuttat in till dam- sällskapet. (han betedde sig dock som en gentleman och flickorna var alltför upptagna av gräset i buren för att bry sig om hans försikiga närmanden).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...