Marschmallow kom till mig i höstas tillsammans med sin son. Han var då ungefär ett år gammal och hade bott största delen av sitt liv i en barnfamilj. Familjen hade från början ett par honor och det var när barnen kom på att de ville leka familj på riktigt som Marshmallow inhandlades för att bli pappa. Han gav barnen två kullar med ungar innan de alla hade fått nog. Marsvinen var plötsligt för många och Marshmallow med son behövdes inte längre.

När killarna kom till mig var de troligtvis de räddaste små marsvin jag fått in. Båda flydde som tokar när jag närmade mig och Marshmallow hackade tänder så hårt att jag trodde de skulle ramla ut. Ganska snart stod det också klart att grabbarna inte alls trivdes ihop och Marshmallow fick en ny liten vän. Tyvärr dög inte han heller...inte helt.

Marshmallow betedede sig inte särskilt charmigt och blev av försklarliga skäl kvar i omplaceringen. Han pratade aldrig. Han var knäpptyst så länge han inte hackade tänder åt sin kompis eller åt världen i allmänhet. Jag led av att se honom så orolig och pyssel och småprat eller mumsiga mutor tycktes inte hjälpa det minsta. Han var rädd och stressad mest hela tiden.

Så i förra veckan dog hans kompis hastigt och Marshmallow blev ensam. Jag plockade in honom och lät honom bo bredvid två av mina mest tama och pratsamma flickor... och plötsligt så förvandlades han.

Marshmallow traskar nu runt i buren och flirtar med tjejerna, han småpratar förnöjt och han skriker på mat. Han kommer till och med fram när jag ger honom gräs! Han är helt enkelt glad!

Jag blir nästan rörd av att se honom nöjd med livet för första gången på länge, och detta trots (eller kanske -tack vare) att han inte har en inneboende längre. Jag hade funderat på att kastrera honom redan innan men nu blev jag övertygad. Tid är bokad och inom en relativt snar framtid komer han äntligen få leva på ett sätt jag tror passar honom alldeles utmärkt, med en flock tjejer.

Han har visserligen redan bekantat sig lite väl närgånget med flickorna. Inför fotograferingen ikväll lyfte jag bort gallret till hans tillfälliga hem och vips så hade han skuttat in till dam- sällskapet. (han betedde sig dock som en gentleman och flickorna var alltför upptagna av gräset i buren för att bry sig om hans försikiga närmanden).