Idag har vi klippt klor på alla tolv marsvin, fotograferat samtliga småttingar och lagt upp annons på marsvinssida och blocket. Snart är hösten här och jag hoppas verkligen kunna hitta hem åt ett gäng innan de måste flytta in igen. Sommaren har varit fullständigt död när det gäller intresserade marsvinsköpare!

Alla små är riktiga proffs- modeller. Poserar både hit och dit och lyfter snällt på hakan för ett grässtrå eller två.

Här kommer hela gänget...men ärligt talat velar jag fortfarande över tre småttingar. Nikita, Vildvittra och Sniff. Två kan stanna- en men helst två måste flytta..ändrar mig från daga till dag. Nikita och Vittra är skrajsna av sig och behöver verkligen hamna som en marsvinsvan vuxen. Hittar jag det perfekta hemmet för dem så får båda flytta...men det är svårt. Himla svårt. Här ser ni: Sunny, Sniff, Pomperipossa, Cherokee, Annie och Vildvittra.

Marshmallow skall kastreras och säljas efteråt. Tzatziki skall få en tur till veterinären eftersom han ser lite ful ut i huden. När han är fin igen skall ha få en ung killkompis, alt flytta till någon som vill ha en kompis till en bebiskille.

Aldrig har jag haft så tama marsvin som nu! Att släppa ihop alla i storflock (ja för mig är tio marsvin i flock många!) och låta dem bo utomhus var det bästa jag gjort för dem tror jag bestämt. Så fort de hör mig ute på stallplan så sätter kören fart och de tystnar inte förrän de fått något ätbart.

Alla utom tre fegisar rusar fram när jag kliver in i uteboxen. Det är nästan så man blir stoppad i dörren. PimPim och Sala kliver direkt ut när dörren öppnas och springer över och under fötterna på mig medan jag försöker ta mig fram bland alla små pipande klumpar. Nu när jag lärt känna Marsvinet Morgan och Cherokee lite mer har jag insett att de är två riktgit trevliga indivdider. Båda är framåt och orädda och sitter gärna kvar för att bli kliade och klappade en stund.

Det är verkligen avkoppling för mig att komma hem efter en lång dag på jobbet (där jag har suttit inomhus hela tiden och försökt vara kreativ och skapa framför en dator) och gå direkt ut till småttingarna, sätta mig ned och bara andas medan de far runt och lever sina liv.

Idag kom Sunny tillbaka till omplaceringen och i helgen (mellan en trettioårsfest i Stockholm , inridning av en häst och en-vegetarisk- kräftskiva ikväll) hoppas jag hinna med att fotografera alla små och få ut lite annonser. Det är fullt, fullt här inför hösten och många som väntar på en plats.

I veckan hade vi besök av några som funderar på marsvin. Satt en bra stund inne hos tjejerna som glatt traskade ut ur sina boxar och runt i sadelkammaren för att undersöka precis allt under tiden. Jag fick också ett mailf rån familjen som köpte Sunny för inte så länge sedan. Deras andra marsvin har gått bort och Sunny har blivit ensam. Det ser ut som om det blir ytterligare en tur för lilltjejen in i omplaceringen. Samtidigt som jag alltid är glad när de nya ägarna kontaktar mig och ger mig en chans att få veta vad som händer med marsvin som flyttat härifrån så känns det jobbigt att Sunny måste byta hem ännu en gång i sitt korta liv.


Båda hemmen hon flyttat till härifrån har varit riktigt bra. Hennes människor har verkligen brytt sig om henne...hon har bara haft otur med gamla burkompisar...Nästa gång måste hon hamna på ett ställe där hon får bo livet ut.

Idag har jag storstädat hos marsvinen. Röjjde loss i uteburen och tog ut all gammal halm och allt hö. Lade in nytt och fint i hela botten och gjorde en ny STOR halmhög i hörnan- mycket populärt. Efteråt möblerade jag som vanligt och sedan släppte jag ut alla tjejer och Marsvinet Morgan ihop i uteburen. Med alla nya och vindtyäta hus tyckte jag att även Sala och PimPim skulle få ingå i stora flocken. Sammanlagt tassar det runt åtta tjejer och en kile där ute nu och de verkar stortrivas!

Ägnade ett par timmar åt att fixa med dem och satt mig sedan ned i buren och bara kopplade av. Det är så fridfullt att bara sitt och titta när de undersöker allt nytt, kryper och gör gångar i halmhögen, mumsar gräs och äppelkvistar, busar med varann eller bara träcker ut sig i något av husen. Flockliv på stort ytor  är verkligen sättet att leva för ett litet marsvin!

Angående hannarna så funderar jag hit och dit. Ena dagen är jag fullt beredd att kastrera dem båda. Andra dagen ligger de i samma hus och vilar...Just nu funderar jag på att kastrera Marshmallow som är skrajsen och misstänksam och oftast den som ställer till det.

Till Tzatziki överväger jag att helt enkelt plocka hem en liten kille från en djuraffär! Jag vet jag vet, inte stödja djuraffären och jag behöver verkligen inte fler småttingar...MEN den lilla killen jag kanske väljer har inte valt att hamna i djuraffären, han vet inte om att jag gör något bra för framtida marsvin när jag INTE köper honom...och jag tror en liten kille skulle kunna passa riktigt bra ihop med Tzatziki. Dessutom vore det skönt att slippa kastrera. Operationer är aldrig kul att ta till om de kan undvikas!

Min kära sambo suckar lite åt mig när jag berättar om mina planer. Han förstår inte riktigt varför jag behöver ett tolfte marsvin för att få alla att fungera ihop tror jag.

Flickor:

PimPim

Fina Cherokee

VildVittra

Pomperipossa

Ovan:Nikita och Annie har en diskussion och Vildvittra undersöker ett nytt hus.

Ibland får jag lägga marsvinspussel. Fundera på vilka som kan gå var. Behöver någon ha det lite lugnare, kanske ett par skall få komma in, kanske hon där skall byta gäng...

Idag fick killarna flytta in i bokhyllorna som stått tomma i arbetsrummet ett tag. Dels för att göra plats ute i omplaceringen ifall det dåliga vädret håller i sig. Sniff nyste ett par gånger igår och även om det är torrt och fint i uteburen blir det kanske lite kallt om det fortsätter regna. Så nu går killarna här inne. Det är också bra eftersom de båda är så väldigt väldigt skrajsna av sig. Tzatziki var tam och nyfiken  från början men ihop med fega Marshmallow ( som är den räddaste lilla säl jag haft) blir han lättskrämd han också. Nu sitter de båda alltså i arbetstrummet på "bli tama läger".

En till fördel med det här är att jag ser mer av dem och verkligen kan se hur de är emot varandra...och inte är de bästa vänner heller. De acepterar varann men lite då och då flyger spånet vilt ur buren. Dock räcker det med att jag hojtar till så lugnar allt ned sig igen. Nej...de här båda kan jag absolut inte omplacera till ett vanligt bur-liv. I sommar skall de utan tvekas kastreras och få ett par tjejpolare var istället.

Bland flickorna så har Sniff fått flytta ihop med PimPim och Sala inomhus. En liten nys eller två reagerar jag knappt på hos en häst eller hund men det känns oroande hos ett marsvin. Hon får därför bo inomhus och äta lite extra C-vitamin om dagarna.

Resten av flocken är kvar ute än så länge för idag sken solen igen och mätaren visade på olidligt varmt. Blir det ruggväder i veckan så står dock en box redo och väntar på tjejflocken inomhus.

I veckan dog min egen Snorkfröken. Hon började bli gammal och hade börjat tappa i vikt så det var inte oväntat. Faktum är att jag tänkte försöka mata upp henne i veckan och åka till veterinären på Måndag om jag misslyckats. Nu somnade hon istället in helt stilla bland sina kompisar. Det är alltid tungt att mista en familjemedlem och jag och sambon höll en liten begravning på kvällen. Jag hoppas hon får komma till stora gräshavet och hälsa på Scarlet och sin dotter Chimera som försvann alldeles för tidigt från oss.

Idag flyttade en ny marsvinsfröken in i omplaceringen. 3årige Cherokee kom från Linköping efter att ha mist sin kompis. Hon är en väldans söt liten långhårstjej i svart och brunt. Som vanligt satte jag hetlt fräckt ned henne rätt i flcoken och som vanligt reagerade de andra knappt. De var upptagna med att äta. Det var först då hon tassade fram till Pomperipossa och snodde en morot rätt ur gapet på henen som någon märkte att det tillkommit ett marsvin i flocken.

Dock lev det inte mer livat än lite nosande och bök i hö-högen.

Bilder kommer så småningom både här och på hemsidan. Förövrigt så tror jag att jag skall välkomna en ny tjej i min egen flock. Sniff har snabbt blivit en favorit med sitt nyfikna sätt och det tar emot lite för mycket att låta henne flytta så det lutar åt att hon stannar kvar hos oss.

Under sommaren har det varit absolut dött här. Många, många vill lämna in marsvin men ingen vill skaffa så naturligtvis har jag inte kunnat ta emot några små alls. Det är enormt trist att behöva säga nej men vad gör man? Dock tycks det som om dötiden kan vara över. I helgen har jag fått ett par meil från familjer som är nyfikna på marsvinen. Håller tummar och tår för att de lever upp till mina och marsvinens förhoppningar när vi ses!

Min egen snorkfröken börjar bli lite till åren och verkade inte riktigt må som hon skulle ute med flocken. Därför fick hon och kompisarna Sala och PimPim flytta in i sadelkammaren medan resten av tjejflocken bor kvar ute. Det fungerar riktigt fint med hela gänget utomhus. Nu har det varit regnigt och blåsigt ett par dagar och jag har oroligt sprungit ut ett antal gånger bara för att hitta torra och nöjda marsvin som glatt mumsar hö. De har ett rejält tak på uteburen och ena sidan har blivit förstärkt emed en pressenning. Dessutom kunde jag inte låta bli utan gav dem ett extra stort vindskyddat hus och en stooor hög med halv i ena hörnet. Den är väldigt poppis!

I uteburen bor nu: Annie, Pomperipossa, Sniff, Nikita, Vildvittra och MarsvinetMorgan och i veckan kommer det en ny långhårig lite äldre tjej för att göra dem sällskap. Inne bor Pimpim, Snorkfröken och Sala i en bostad och Killarna (som skall bli kastrater) Tzatziki och Marshmallow (varrför gav jag dem så långa namn för?)i en annan.

Idag låg jag på mage ute hos alla småttingar och fotade hejvilt.

(Tunna, tunna Snorkfröken ser ni till vänster)

I veckan hörde Sanna (a.k.a Merlin) av sig och berättade om en ensam liten kastrat som mist sin flickvän. Ja visst har jag intagningsstopp...och defenitivt stopp när det gäller att ta fler egna marsvin...MEN...inte kunde jag låta lilla knubbrumpan sitta ensam heller.

Så igår anlände  en ny liten herre till gården. Dumle som han hette fick raskt byta namn till Marsvinet Morgan.Mest för att jag ville ha något helt olikt våra andra marsvinsnamn.

Marsvinet Morgan (ja han har dubbelnamn) är en stadig teddykille på 4 år. Han är tam och orädd och väldigt söt naturligtvis. Han intog lugnt sin plats i tjejflocken här hemma och ägnade sedan kvällen åt att äta och gosa ned sig i hö´t.

Jag har inte hunnit få några bilder på honom men HÄR kan ni se bilder som Sanna fotat (under bloggen).

Förresten så glömde jag helt bort att tacka för alla myspåsar och stubbar och burar som Sanna plockade med sig till marsvinen. TACK, de blev uppskattade!

Idag fick jag nog av att bära småttingarna fram och tillbaka mellan huset och uteburen och bestämde mig för att låta alla tjejer bo ute på heltid. Uteburen är 10kvm stor och har tidigare fungerat som rastgård för hundar på pensionat. Den består av en rejäl markmatta i botten (täckt med jord), gunnebostängsel + hönsnät runt om och heltäckande tak på det. Jag räknar kallt med alla småttingarna kommer bo tryggt även på natten.

När jag väl bestämt mig  så inredde jag med några extra hus, en gosig filt i transportburen som även agerar bostad och en stor hög med hö. Sedan släppte jag ihop alla tjejer. Det kändes lite meningslöst att ha omplaceringarna och mina egna i olika avdelningar när de får så mycket större om de går tillsammans allihop. (Enda nackdelen är väl att jag tyckerd e funkar så fint tillsammans hela flocken på 8 marsvin att jag kanske får för mig att alla kan stanna!)

Att släppa ihop tjejmarsvin är rätt odramatiskt. Annie gjorde ett frösök att klättre på PimPim som svarade med att skrika till och putta på henne med rumpan. Sala travade efter Pomperipossa som pep och gick undan en halvmeter...och det var väl det. Drama? Sedan satt alla och åt, eller upptäckte de nya husen, eller solade sig.

Mysrullen blev snabbt populär! Om någon har ett par som ligger och skräpar där hemma så tar mina omplaceringar tacksamt emot dem!

Jag har förövrigt börjat fundera allvarligt på att kastrera både Marshmallow och Tzatziki. För de mesta fungerar de fint ihop även om de inte direkt kelar med varann. Men när det händer något oroande eller nytt så är det ett jäkla tandhackande grabbarna emellan. Tzatziki är också väldigt intensiv i allt han gör och kan ta till tänderna så fort något inte passar honom. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att sälja dem och riskera att de hamnar på för trång yta och börjar bråka (och hur många har egentligen möjligtheten att låta sina marsvin bo på 2*1,5m?...Jag tror att en kastrering och varsitt harem med brudar skulle passa herrarna utmärkt!

Men... det får allt vänta till nästa lön.