Senaste inläggen
Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.
Djuraffären var verkligen enorm! Den hade allt och lite till, däribland levande djur. I Sverige lider jag varje gång jag ser marsvinen i djuraffärer. Där hör det till normen att djuren är unga, livrädda och mest trycker i ett hörn av den kala bur de blivit tilldelade. Har de tur finns både ett hus (på 4-5 marsvin) och en tuss hö där de kan gömma sig. Har de otur trycker de bara in ansiktet under varandra i sina försök att komma undan nyfikna besökare. Jag har besökt en svensk djuraffär där marsvinen hade det drägligare, hyfsat stor hage, gott om hö och flera hus...för honorna. Hanarna satt fortfarande i sina små tråkiga burar och ingenstans fanns det information som berättade att marsvin behöver kompisar för att må bra!
Nåväl. De flesta vet hur det ser ut i sveriges djuraffärer. I landet där vi slår oss för bröstet och hävdar att vi har det bästa djurskyddet i världen (?) Snack!
Djuraffären jag besökta häromdagen var totalt annorlunda. Marsvinen gick i flockar med kastrater i varje flock. Burarna (eller hagarna egentligen) stod en bit upp från golvet, var stora, riktigt stora och så härligt inredda! Massor av hö överallt, hus, tunnlar, broar allt om vartannat i en salig röra och marsvinsflocken som bestod av ett tiotal individer...de var inte rädda alls! Där fanns blandat vuxna djur med unga nykomlingar, alla lika nyfikna och glada. Hela flocken var så levande! En mumsade hö, en annan sov mitt i buren, en tredje popcornskuttade och en fjärde klättrade runt på hustaken. Precis såhär skulle alla marsvin få ha det! (minus saltstenen)
En annan överraskande sak var det här med kastraterna. Affären hade flera kastrater inne och de rekommenderade en kastrat med två- tre honor som idealflocken. Hur många djuraffärer i Sverige vet ens om att det GÅR att kastrera marsvin liksom???
Lite här och var i butiken fanns skyltar med listor "att tänka på innan djurköp". Där stod allt det där jag själv upplyser om. Att en vuxen alltid måste ha ansvaret, att det måste finnas pengar för att ta djuret till veterinär om det blir sjukt....etc etc.
Jag blev alldeles lycklig och samtidigt bedrövad. Vad är det som gör att Svenska djuraffärer vägrar anpassa sig efter djurens bästa? Varför envisas dom med att sälja ensamma djur och bara sälja ungar? Varför bryr de sig inte om att det är liv de säljer, små liv men ändock liv?
Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och det går såklart bra att maila mig om allt och inget på colinapre@gmail.com
Hejdå alla marsvinsvänner och tack för den här tiden!
p.s Killarna letar fortfarande nytt hem d.s
Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten presentation av pojkarna som alltså ska lånas ut på livstid.
Gollum är f 2009 och är en skinny, nakenfis, marsipangris, rosa miniflodhäst...kärt barn har mpnga namn ni vet. Han är en väldigt rolig individ. Snackig och nyfiken, alltid på för att hitta på nya saker. Han tycker om att umgås med människor och är snabbt framme när något gott vankas. Gollum har ingen stamtavla men jag vet det mesta som hänt honom sen han kom in i omplaceringen första gången 7 veckor gammal!
Zing a Zong är en coronet. Han är också född 2009 och har till skillnad från Gollum väldigt lång päls och en ännu längre stamtavla. Han är väldigt lugn och fin i famnen, uppskattar lite mys och är också han pratglad, trygg och nyfiken på det mesta. Stor och rejäl är han också och tidigare utställningsmarsvin. Med honom följer stamtavla och en drös papper från utställningar där han fått höra hur fin han är.
Killarna vill flytta tillsammans och dom vill hamna på ett ställe där de får stanna livet ut. Jag tar inget betalt för dem och ställer såklart upp med support och hjälp så länge de lever. Skulle det bli problem på något vis är de självklart välkomna tillbaka när som helst!
Bilder på killarna ser ni i de senaste inläggen här under!
Maila gärna: colinapre@gmail.com
Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med marsvin att göra och ibland är det ganska skönt att få en second opinion. Vi pratade länge och väl och beslutade att jag skulle ge grabbarnas vänskap en veckas chans...Skulle det inte lösa sig tills dess fick Peruken åka tillbaka till Uppsala och Gollum bli av med kulorna.
Som jag har tittat på marsvin den senaste tiden! Jag har tittat, klurat, funderat, ojjat mig och lyssnat. Lyssnat massor. Och nu äntligen tror jag läget är lugnt! De senaste dagarna har jag inte hört något tandhackande alls. Istället piper och pratar killarna med varann på ett riktigt trevligt sätt. Nu ligger de precis intill varandra och sover gott, delar på maskrosblad och verkar helt enkelt trivas med sällskapet. Underbart.
Det är galet egentligen vilken stress det kan innebära med två missnöjda små marsvinsrumpor. Äntligen pustar jag ut och slappnar av...och det gör killarna också!
Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.
Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till tentan men jag hade ju sån migrän sista kvällen". Men men men. En del ursäkter skadar ingen annan än personen själv, sen finns det de där andra ursäkterna...
"Jag vet att han är sjuk. Jag gör allt jag kan här hemma men jag har inte råd att ta honom till veterinären nu!" "Mamma och pappa vägrar betala och jag har inga egna pengar" "Jag mår så dåligt själv att jag inte orkar med..."
Nej. Det är inte okej. Det spelar ingen roll om du själv är sjuk eller saknar pengar. Har du tagit på dig ansvaret för ett annat liv så får du fan i mig se till att ta det ansvaret i alla lägen! Det går inte att sitta och tycka synd om sig själv när en annan individ sakta plågas till döds eller lever i misär! Det är djurplågeri och inget annat. Har man ett djur i sin vård är man skyldig att ta det till veterinär om det blir rejält sjukt. Man är skyldig att se till att djuret inte lider- oavsett vilka ursäkter man kan tänkas komma på. Har man inte råd att behandla djuret så ser man till att det kommer till någon som har råd...eller så avlivar man det.
I mina ögon finns inga ursäkter. Jag struntar i om du mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Det är inte djurets fel och det ska inte vehöva lida för dina tillkortakommanden.
När det handlar om barn som desperat frågar om råd på forum på nätet blir jag ännu argare. Oftast handlar det om ett barn som har hela ansvaret för familjens djur. Barnet bönar och ber om att föräldrarna ska ta det sjuka djuret till veterinären men får ingen respons. Till alla de föräldrarna vill jag rikta en hård käftsmäll! Förutom att ni har ett jävla ansvar att ta hand om djuret ÄVEN när det är sjukt så lär ni era barn ett riktigt otrevligt och empatilöst sätt att se på liv!
Det finns många många engagerade människor runt om i landet som lägger ner enormt mycket tid och pengar på att rensa upp efter andra. De tar hand om marsvin som andra tröttnat på. Marsvin som behöver åka till veterinären, behandlas och matas. Marsvin som var någon annans ansvar. Ett ansvar någon tröttnade på i samma stund som det blev lite motigt.
Det är fantstiskt egentligen hur många helt tycks sakna empati. Djuren ska finnas där och roa barnen, kuttra glatt och se söta ut. Tills det inte är roligt längre. Tills det blir problem. Då är de där älskade familjemedlemmarna plötsligt inget värt. Då blundar man för misären de lever i, slår händerna för öronen och vägrar lyssna. Då har man inte råd, har inte tid har inte lust...
Jag blir arg så väldigt arg varje gång. Uppfostrade era föräldrar er lika illa som ni uppfostrar era barn? Till att inte ta ansvar och inte se att lidande finns hos alla tänkande individer. Även de små...
Jag tömde en videokamera jag inte använt på väldigt länge och hittade en film från 2012 på Sala och Snorkfröken (ja PimPim finns också med på ett hörn). Ingen av tjejerna i filmen finns kvar i livet så det är med blandade känslor jag ser på den. Samtidigt. Dom är underbara och fler borde få njuta av dem så här är dom. Flickorna- bus.
Nu är han äntligen här! Gollums nya kompis. Han heter Zing a Zong (men vad jag kommer kalla honom vet jag inte än) och var utställningsmarsvin i sitt tidigare liv. Han skulle vara avelsgris men tydligen var han inte speciellt intresserad av den uppgiften. Han är väldigt väldigt långhårig och jag har fått med både stamtavla och utställningspapper med honom...det är nog första gången jag håller något sådant i min hand när det gäller marsvin. Lite märkligt är det faktiskt.
Hur som helst. Zong (kanske det blir en bra förkortning?) är stor och rejäl, lugn och snäll och tycks vara väldigt balanserad- mentalt. Han är tre gåmger så stor som lilla Gollum fast jag tror att största delen av hans storhet sitter i pälsen. Zong och Gollum tar det lite försiktigt än så länge. Det har snusats rumpa, gåtts runt i ring, burrat och kurrat och även hackats lite tänder...fast de senaste gjordes ganska försiktigt och på behörigt avstånd från varandra. Sen har det ätits lite och vilats lite och sneglats lite försiktigt under lugg. Det blir nog bra det här tror jag.
Dom bor på 2 x 1,5 m och ingen av dem har bott där förr. Alla möbler är nya för dem båda och de har massor av mat. Nu håller jag tummarna för att de blir bästisar så Gollum får någon varm och hårig att mysa intill!
Idag har jag flera glädjande besked. För det första så var det många som svarade på mail och blogginlägg. De allra flesta marsvinsköpare har jag fått tag i och de allra flesta marsvin mår toppenbra och är fortfarande älskade familjemedlemmar. Det värmer verkligen att höra! Tyvärr är det någon jag inte lyckas få fatt i och ett par hem där marsvinen gått bort. Det handlade dock inte om några unga djur så helt oväntat var det inte även om det trots allt hugger till lite i hjärtat när jag hör det.
En annan glädjande nyhet är att Gollum äntligen har en kompis på väg. I helgen hämtar vi upp en kille i Stockholm. Han är i ungefär samma ålder och har så mycket päls att han skulle kunna täcka hela Gollum och lite till utan att det skulle synas på honom själv. Jag tror Gollum kommer uppskatta en hårig kompis att mysa med!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|