I veckan flyttade en Elliot in i huset. Han fick heta Elliot efter att båda jag och sambon nästan samtidigt kommenterat att han verkligen såg ut som en liten pojkte. Elliot är fantastiskt söt. Alldeles för söt faktiskt för det rycker i "vill ha" nerverna i hjärnan när jag ser honom...och han är inte här för att stanna. Elliot införskaffade jag i djuraffären. Jag vet att jag gärna predikar om att inte köpa djur i affären och önskar att levande djur i affär skulle förbjudas helt och hållet. MEN Gimli behövde en kompis och efter att ha hört mig för både här och där utan resultat fick det bli affären. (Dock vet inte Eliotom om att han förstör för kommande små marsvin genom att bli inköpt i affär. Han vet bara att det serveras mat och att han har en halvjobbig polare att springa efter. Och han verkar ganska nöjd med det).

I affären suckade och stönade biträdet över att han sprang undan i buren. Ett hus vältes över en annan rädd liten kille i jakten på Elliot. Sedan plockades han in i en liten kartong med spån och med ett utbyte av pengar var han på väg hem. Några skötselråd fick vi inte med oss. Det var tur att min syster plockade upp honom och inte jag...annars hade fler småttingar fått följa med hem.

Elliot bor som sagt med Gimli och första kvällen var det ett jäkla liv på den äldre. Det klättrades och mosades bebis hela tiden. Och jag som satt ihop ett antal hundar under de åren jag drev hundpensionat och ett antal hästar och marsvin på senare tid, jag ojjade och oroade mig...Till sist slängde jag iväg ett mail till Irene på eragons och rådfrågade över marsvinens beteende.

Hon svarade snabbt som attan och idag fick jag chansen att pladdra marsvin en stund och fråga om allt jag trodde mig veta eller inte visste alls. Kändes riktigt bra! Man lär sig hela tiden något nytt för även om jag har ett helt gäng marsvin och läser, observerar och frågar så har jag inte haft de små liven mer än 1 ½ år i vuxen ålder!

Idag har det hela lugnat ned sig betydligt. Nu sitter grabbarna och mumsar mat ihop och det är bara lite då och då som Gimli känner ett behov av att uppvakta den lille.

Idag har också ett nytt par introducerats för varandra. Cherokee vars öga är läkt och fint har fått flytta ut till omplaceringen och in kom Marsvinet MOrgan. Jag fick känslomässiga problem när Gollum & Gimli kom tillbaka. Led när jag tvingades lämna Gollum första gången och kände verkligen att jag inte ville göra det ingen. Samtidigt hade jag bestämt mig för att behålla Marsvinet MOrgan...och två kastrater med tjejerna kändes inte som en hit.

Så...av helt egoistiska skäl bestämde jag mig för att prova fösa ihop Gollum och Marsvinet Morgan. På så sätt kan de två få stanna som ett par och jag (läs kära sambon) får lov att bygga en fin våningsbur till arbetsrummet...Visst blir det 6 marsvin istället för 5 som är min maxgräns inne...men jag har aldrig varit så bra på matte så det gör inget.

Till en början fick killarna bekanta sig med varanda på köksgolvet och det gick riktigt fint till. Gollum försökte burra och kuttra och Morgan ignorerade. När Gollum blev för intensiv fick han en "kast med huvudet" från Morgan och sprang genast undan.

Efter ett par timmar ute fick killarna flytta in på toaletten.

Det kändes bra att ge dom ett utrymme där de får vara helt för sig själva och ha hyfsat stor yta att röra sig på. Så toaletten på nedervåningen som aldrig agerat toalett utan snarare fungerat som "fult rum att förvara skräp vi inte orkar slänga bort" blev marsvinsrum. Sambon är i Stockholm över helgen så jag skickade ett sms om att det nu bor marsvin i badrummet. Fick till svar "jaha, vilka då, kul". Det krävs stort hus och en lite speciell person för att bo med mig tror jag...marsvin, hundar och hästar lite överallt...och så en pälsallergisk sambo med stort tålamod. 

Gollum är ful i huden (torr förutom såren som Gimli orsakat) och fick ett oljebad innan de sattes in i "buren". Skall hålla koll på hur det untvecklar sig i veckan men eventuellt blir det en tur till veterinären för hans del. 

I morgon kommer det marsvinsbeökare till Marshmallow och Cherokee.

 

Helena

4 oktober 2010 14:54

det är rätt etablerat att marsvinshannar inte trivs ihop och att det ofta blir bråk, så var försiktig bara om du ska ha dem tillsammans, det är sällan det funkar utan skador.

colinasmarsvin

4 oktober 2010 19:31

Hej!
Där måste jag hävda motsatsen. Jag har satt ihop flera pojkar utan större problem och jag vet också två andra större omplaceringar som kontinuerligt sätter samman vuxna hanar till fungerande par.
Tyvärr är det en seglivad myt att hanar inte fungerar tillsammans. Något som resulterar i marsvin som sitter ensamma alldeles i onödan!

 

Helena

5 oktober 2010 16:11

det var intressant, jag har alltid både hört och även erfarit motsatsen, att de slåss och gruffar väldigt lätt. då kanske jag bara haft otur.

colinasmarsvin

5 oktober 2010 20:06

Jag vet inte hur det är i ditt fall men jag tror envist att det ofta handlar om yta. Hade två hanar som jag omplacerade till en 60*120 bur. De började slåss efter ett tag. Hos mig på stor yta fungerar de hur fint som helst ihop.

Lite småtrams, gruffande, ser jag inte som en anledning att ta isär grabbar. Däremot riktiga bråk med skador som följd. DÅ funderar jag på vad som är fel.

 

Jonas

5 oktober 2010 19:10

Håller med om att det fungerar bra. Har haft två killar tillsammans i fyra år nu. Lite skärmytslingar blir det då och då, framförallt när vi flyttat och saker förändras måste rangordningen göras upp. Men de har trivts jättebra ihop.

I morgon ska tyvärr den ena (Storkotten) avlivas eftersom han har njursten, så då blir Lillkotten ensam. :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...