Jag upphör aldrig att förvånas över vilka som ringer/mailar på mina marsvinsannonser. Det är självklart att folk har frågor. Okunnighet är aldrig ett hinder för att köpa marsvin hos mig. Så länge intresset finns för att lära ser jag det bara som positivt om en blivande marsvinsmatte/husse har miljoner frågor om sina nya familejedelemmar!

Men en del...I mina annonser skriver jag klart och tydligt att marsvin skall bo minst två och två...med ANDRA marsvin. Ändå får jag frågor som "kan den bo med en guldhamster/kanin/ensam" alt. "Jag har haft marsvin förr och den bodde ensam hela livet så det går bra"

"Är den renrasig?" är visserligen ingen konstig fråga alls men i kopmbination med fortsättningen "Man kan para henne med den och den rasen för att ta reda på vilken ras hon tillhör"...blir det lite märkligt i mina öron. Är det så viktigt att veta ras på en lurvtuss att man är beredd att riskera livet på nämnda lurvtuss för att få veta?

Orden "Vi vill köpa den för 100kronor" (i annonsen står den skyhöga summan 200kr)gör att jag nästan lägger på luren i örat på den som ringer. Har du inte råd att betala 200 pänn för en lurvtuss har du knappast råd med veterinärvård om lurvtussen blir sjuk!

Favoriten var faktiskt en som nyligen ringde och meddelade att h*n ville ha "den lurvige" på bilden. H*n ville ha den med en guldhamseter och h*n ville köpa den för 100kronor.

Mot slutet kunde jag inte mer än skratta och meddela att mina lurvtussar kostar minst 400kr eftersom dom kommer två och två och att h*n kunde kika in på hemsidan för att läsa om hur ett marsvin skall skötas... H*n skulle fundera på saken.

Kanske är jag en tjurskallig och kräsen människa för många av mina lurvtussar stannar ett bra tag innan de hittar nya hem. Om jag glatt reade ut dem till första bästa skulle jag säkert "bli av med" hela gänget på en vecka. Men jag sover gott med vetskapen om att alla lurvtussar som lämnar mig hamnar i kärleksfulla hem hos intresserade familjer som vill dem väl...sen må jag vara en besservisser och tjurskalle i en del människors ögon, det gör mig ingenting.

 

Marie

17 mars 2011 22:14

Ja, Herregud! Man upphör aldrig att förvånas. Var du så kräsen och tjurskallig du bara kan. Det känns tryggt tycker jag! :-)

http://dumlekola.bloggagratis.se

 

Pernilla

18 mars 2011 07:21

Jag tycker att du gör helt rätt i att vara kräsen med vem du säljer till!

 

Jonas

18 mars 2011 20:50

Väl rutet! Klart att man inte kan släppa iväg de små liven till folk som inte ser skillnad på ett liv och en leksak. Folk som ser marsvin som utställningsobjekt må kanske ta väl hand om de små, men man undrar ju om de älskar marsvinen eller bara tävlingen. Det kan ju inte bara vara jag som ser den obehagliga kopplingen mellan rasbiologiska institut och kennelklubbar?

Varje "lurvtuss" (eller "kotte" som vi kallar våra) förtjänar ett kärleksfullt hem!

 

Eleni

20 mars 2011 21:26

Jag tycker inte du är ovanligt kräsen, men ovanligt förståndig :)

http://www.wakuweb.cybersite.se

 

The Crazy Pack

21 mars 2011 16:08

Ja dessa konstiga svar man kan få!

Just nu har jag en degu-hona för omplacering som har visat sig vara ytterst opålitlig m andra degus. Så illa att jag faktiskt beslutat att hon inte skall testat m fler degus nu då hon nästan hade ihjäl en hona som bott m henne i flera månader. Har några få annonser ute på ställen där det finns mkt degusfolk och är mkt tydlig i annonsen hur hon är. Och vad får man till svar?!

"Jag tänkte testa att ta henne gratis. Jag har en hona som är ganska så bestämd utav sig, jag tror hon klarar av denna... Jag är bortrest ibland och då får de inte ryka ihop... JAg har inte råd m veterinär"

Hur tänker folk när de ger en såna svar?!

 

Agneta

15 april 2011 22:00

Hej!
Jag är en "tant" som har 3 marsvin.Läser din blogg ibland, som är så fin! Men det jag skulle säga är att jag hjälper till att omplacera hundar i en förening. Det är likadant där. Man vet inte om man ska skratta eller gråta över en del som hör av sig......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...