Idag är jag imponerad av ett litet marsvin med stor kämparglöd! Morgan kom in i omplaceringen i somras och blev kvar. Med sin knubbiga teddyrumpa och kloka lugn blev han en favorit. I julas hittade jag plötsligt en stor böld under hakan på honom. Ett veterinärbesök konstaterade varböld. Bölden tömdes och Morgan åkte hem med order om att spola rent och ge antibiotika...och sen har det rullat på. Vi har åkt fram och tillbaka till veterinären, öppnat upp bölden och spolat rent gång på gång. Två gånger om dagen spolar vi och en gång om dagen äter han antibiotika. Så har vi hållt på sedan jul...och magen har mått bra hela tiden otroligt nog!

Anledningen till att vi inte opererat bort bölden är att den suttit för djupt inne vid käkbenet att veterinnärerna bedömt det som lönlöst. Den senaste veckan har bölden till min stora glädje försvunnit! MEN istället upptäckte jag för ett par dagar sedan att det stack ut- vad jag trodde var- en liten benbit ur hålet i bölden. Morgan som tidigare tyst och stilla låtit mig tvätta rent började också pipa och meddela att det kändes när jag försökte. Så, idag åkte vi in för 5e (?) gången...och kunde konstatera att det vi ser är EN TAND! Troligtvis var det en avbruten tandrot som orsakade bölden från början och nu har tanden lossnat och glidit ned och ut genom hålet i bölden. Självklart- skall jag tillägga- har veterinären undersökt tänderna både en och tre gånger tidigare.

Det sista måste gått fort för nu när vi kikar har herrn en tand kvar i underkäken. Den andra har försvunnit ned under hakan. Så. På tisdag har vi tid för operation. Då blir det röntgen av hela käken och så försöker vi få bort tanden. Nu håller vi bara tummar och tår för att frakturen sitter så att det går att lösa med en operation.

Nåväl. Det som imponerar på mig ( och veterinären som aldrig sett ngt liknande) är Marsvinet Morgans livsglädje. Många skulle säkert ifrågasätta varför jag inte tagit bort honom - och det skulle jag också, om jag inte sett honom... Morgan äter allt jag serverar honom. Hö, grönsaker, knäckebröd (!). Han snackar och popcornskuttar i buren. Han och kompisen bor i en bokhyllebur med låga kanter och dagligen hoppar MOrgan ut, tar en sväng på golvet och busar sedan runt en stund i kassen med hö som står framme. Han borde sitta i ett hörn och ha ont men han visar på inget sätt att han är bekymrad över sin märkliga skada.

Så, både jag och min annars så "hårda" veterinär är rörande överens om att han förtjänar allt vi kan göra för att få ordning på honom. Med detta vill jag mest uttrycka min beundran för det lilla marsvinet med den stora viljan...och be er hålla en tumme eller två för honom på tisdag.