Min fina, mysiga, pigga, glada, sociala, speciella, gammeltant är borta...jag har aldrig träffat ett marsvin som henne förr och jag tror aldrig jag kommer få göra det igen.

I fredags åkte vi in för en andra röntgen eftersom hon lät när hon andades och var allmänt dålig. Veterinären tyckte vi skulle fortsätta som vi gjort men prognosen var dålig. Hon vägrade äta helt och hållet och vi matade på med criticalcare, cvitamin och hövatten. Hon kissade fortfarande blod efter 8 dagar på antibiotika men jag tror inte det var vad som gjorde henne så dålig. Tvärtom tror jag i själva verket behandlingen gjorde henne sjuk. Igår var jag säker på att hon inte skulle överleva natten och imorse låg hon i sitt hus och sov alldeles för djupt för att vakna igen.

Jag saknar henne redan.Och, nu har jag ångest över tanken på att om hon aldrig blivit behandlade hade hon kanske fortfarande varit hos mig. Samtidigt har jag kanske fel...Kanske hade hon börjat må dåligt, riktigt dåligt...bara lite senare? Det känns förjävligt att hon är borta när hon var så pigg för bara några dagar sedan.

Att förlora sina två absoluta favoriter samma sommar känns enormt tungt och jag vill inte riktigt vara med just nu...

 

Flemming

11 september 2011 21:25

Där här är tungt!
Jag blev så glad när du skrev om ståltanten som hade nått en hög ålder men ändå mådde som en prinsessa...
Hoppas att hon får en fin begravning och viloplats.

Vila i frid finaste PimsterImster

 

Marie

12 september 2011 17:42

Åh, nej vad tråkigt! Sov i ro lilla PimPim...

*kram*

http://dumlekola.bloggagratis.se

 

Camilla

12 september 2011 22:30

Men... det var ju inte så det skulle sluta.,, Ni skulle ju leva lyckliga i alla era år. Men det var ju ändå rätt många år,för att vara marsvin,som PimPim fick leva lycklig. Hon har det bra nu. Du är ledsen, men så länge du minns henne finns hon kvar. Tänk på det.

Kram och tröst från Kringelkrokarna.

http://kring.kringelkroken.se/blogg

 

Merlins matte

12 september 2011 23:04

Goa PimPim vila i ro ♥
Natalie du ska inte alls tänka att om, för du har gjort så mycket för PimPim. Du öppnade din dörr för henne och gav ditt hela hjärta till henne. Du vårdade henne och gav henne ett HEM där hon har fått varit marsvin. Fått vara ute i ett helt gäng med kompisar. och du.... tänk på att hon var en ståltant ^^ så hon studsar på molnen och oinkar.
kram till dig min vän ♥

http://www.merlinsmarsvin.se

 

Hanna

13 september 2011 11:08

Beklagar sorgen och skickar massor med tröstkramar. Sov sött PimPim

http://abicos.bloggagratis.se

 

Anna

13 september 2011 12:27

Det var verkligen tråkigt att läsa att PimPim inte längre finns kvar på jorden. Hon var en kämpe till marsvinstant.

http://www.maskrosmarsvin.webs.com

 

Annica

15 september 2011 22:55

Beklagar verkligen sorgen. Ibland är det tungt att vara djurägare och speciellt en djurälskande djurägare. Jag tror det är som du säger, du sköt upp hennes sjukdomsförlopp med några dagar. Som du redan vet så döljer ju marsvin in i det sista att de är sjuka, att hon inte åt visar ju på att hon var riktigt illa däran. Lilla PimPim vila i frid och gör många popcornhopp bland maskrosorna däruppe!
KRAM

http://bliip.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...