Jag har fått höra att Molly & Disa trivs finfint i sitt nya hem och att de  sakta börjar lära känna sina nya familjemedlemmar. Här hemma känns det tomt. Sex marsvin finns kvar och så snart killarna flyttat är de bara fyra. Inga nya kommer flytta in. Det får räcka nu. Jag har varken tid eller ork för fler omplaceringsgrisar som det ser ut just nu. De två stora burarna känns ännu större nu och jag saknar fortfarande mina små favoriter. De var de som lockade fram de andra, som alltid var pratigast, hungrigast och mest nyfikna. Nu skall jag börja jobba på att få de tjejer jag har kvar att våga lite mer på egen hand.

 Jag plockar massor av det sista gröna gräset och ser inte alls fram emot vintern och bristen på marsvinsgrönt. Jag ser att marsvinet jag skrev om i mitt förra inlägg inte längre finns på blocket och jag hoppas så att hon fått en marsvinskompis någonstans.

Alla marsvin behöver en kompis att mumsa grönt ihop med.