Nu har Herr Kanin fått ett namn. För att hedra hans stora mustasch går han numera under namnet Albert Einstein men för enkelhetens skull kallar jag honom Albert. Albert är en väldigt mysig kanin. För att kompensera för det faktum att han bor ensam så får han komma ut ur boxen en stund varje dag och springa lös i hela sadelkammaren. Där vill han upptäcka ALLT på en gång. Han gör höga bakutsprång rätt upp i luften, klättrar på sopborsten, skuttar runt under sadlarna och kryper under hyllor. Han skuttar upp i min famn när jag sitter på golvet, smakar på mina stövlar och är totalt orädd.

Albert kommer göra någon familj väldigt glad, det är jag övertygad om. Jag är redan lite kär trots att jag inte varit någon "kaninmänniska" tidigare. Om det inte vore för mina två kaninätande hundar hade han gärna fått flytta in till mig och springa lös med mina katter här hemma.

Tyvärr skulle den lösningen i dagsläget innebära stendöd kanin men jag hoppas hitta honom det där perfekta hemmet där han aldrig behöver se insidan av en bur. Albert passar inte i bur (ja vilket djur gör förresten det). Han behöver få vara med sin familj. Springa runt, göra glädjeskutt och upptäcka världen...precis som alla smådjur borde få.

Fröken marsvin har ännu inte fått något namn, hon bor kvar med mina flickor och tycks väldigt nöjd med tillvaron. Albert verkar inte sakna henne och inte heller hon honom. När han springer lös har han möjlighet att sticka fram nosen och säga hej till sin gamla rumskamrat men henne struntar han fullständigt i.

Jag undrar vad människor egentligen ser när de berättar att deras kanin och marsvin kommer SÅ bra överens? Två djur som ignorerar varann i samma fängelse är inte = kompisar. Kompisar äter tillsammans, följer varann på upptäcksfärd, pratar med varann och putsar på varann.

Foton kommer... som sagt så snart jag hinner.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...