Ett inlägg tillägnat de små familjemedlemmarna kommer här.

Först ut har vi min stora favorit PimPim. Jag vet att man skall älska sina barn lika mycket men PimPim har en speciell plats i mitt hjärta. Honblir 7 i år år och det var egentligen inte alls tänk att hon skulle hamna här.

PimPim dök upp hos mig hösten 2009. Sanna (aka. Merlin) hade hittat henne där hon bodde ensam ute på en balkong hos grannfamiljen. Självklart kunde hon inte se på medan hon satt där och frös själv hela vintern och efter ett snack med PimPims matte fick hon istället komma hit för vidare omplacering. PimPim flyttade in hos mina tjejer och fick för första gången (?) marsvinskompisar. Det tog nog inte mpnga dagar innan alla tankar på omplacering var som bortblåsta. Inte kan man flytta på en 5 årig dam som trivs så bra med sitt sällskap.

PimPim är en riktgit cool dam. Väldigt orädd och framåt. Klättrar gärna upp i famnen när hon är lös på golvet och är tillsammans med Sala först framme vid burkanten varje dag. Vintern 2009 blev PimPim riktigt sjuk och vi trodde vi skule förlora henne. MEN flera veterinärbesök, massor av stödmatning och mediciner senare blev hon frisk igen och ingen kunde vaa gladare än jag den dag hon stod på bakbenen igen och hojtade efter mat. I år blir hon som sagt 7 och även om jag hoppas hon får bli riktigt gammal så märker jag att hon tycks höra och se liiite sämre nu än förr.Framme först är hon dock fortfarande.

(Vittra till vänster)

Simsala Samantha Bimbo "Sala"

Sala är min lilla lyxgris. Henne köpte jag på ren skönhet. Jag hade blivit stormförtjust i skinnymarsvin efter mina två omplaceringsflickor Chimera och Snorkfröken. Och fått för mig att jag absolut ville ha en vacker svart skönhet. Maffig och rejäl skulle hon vara och jag hade sett ut ett par uppfödare med riktgit fina marsvin. Månaderna gik och ingen svart hona gick att få tag i. Så plötsligt i början av 2010 fick jag mail från en uppfödare som hade en liten dam.

Visserligen bodde hon i Skånetrakten och den lilla damen var kanske inte den maffigaste men hon var skinny...och svart. Så med hjälp av marsvinsmänniskor jag fick tag i via nätet som skulle åka sträckan Skåne- Norrköping med tåg lyckades min lilla dam få skjuts i en kartong hela vägen upp. Tåget skulle anlända till Norrköping mitt i natten och där skulle jag möta upp och ta över. Allt väl tills min leverantör ringer och meddelar att tåget han sitter på inte alls stannar i Norrköping utan gör direkt till Stockholm (15 mil bort). Kan jag hämta upp där mitt i natten?

Det blev en del kalabalik innan en enormt vänlig tågchafför bestämde sig för att göra ett extra stopp i Norrköping för att släppa av min lilla marsvinslåda! Tack!

Så anlände hon äntligen lilla damen. För liten var hon och är fortfarande. Svart men liten, liten, öronen är stora och står rätt upp och ögonen gigantiska. HOn är så ful och fin på samma gång och har en enorm personlighet! Med självklarhet intar hon ett rum, hela tiden snackandes far hon fram som en virvelvind. Det går inte att passera utan att bli sedd av lilla galna Sala.

Nikita

Nikita är liksom PimPim en omplacering som blivit kvar. Hon kom hit dräktig i Januari 2010. Henens tidigare ägare 8ett barn) visste inte när hon blivit dräktig för hon och pappan bodde ihop. En kull hade hon haft tidigare och på frågan hur gammal hon själv var fick jag inget riktigt svar. Dock var hon kanske fyra trodde de?

Nikita fick tre välskapta ungar och en liten som tyvärr inte klarade sig någon månad efter att hon kom hit. HOn klarade som tur var av dräktighet och födsel fantastiskt bra och när hennes ungar väl var flyttklara hade jag sakta men säkert låtit henne flytta in hos mig för gott. Nikita är en riktig fegis. HOn flyr snabbt in i närmsta gömställe vid minsta lilla tecken på fara. Det har tagit mpnga månader att få henne att äta ur handen och hon är fortfarande mycket skeptisk till mönniskor.

I flocken är hon dock en väldigt lagom medlem som aldrig bossar eller springer undan utan gör sitt och tycks nöjd med liver. Hon är också riktigt vacker i mina ögon och jag har förstått att om jag vore intresserad av utställningar hade jag haft en populär dam. (Bara tanken på en utställningshall skulle dock ge lilla damen en hjärtattack så det har vi naturligtvis inte tänkt oss).

VildVittra

Vittra plockade jag hem från djuraffären i början av Oktober 2009 när två av mina dåvarande flickor hastigt och tragiskt dött och lämnat Snorkfröken ensam. Orolig över att hon skulle sörja sig till döds genast (ja jag sörjde själv något enormt och tänkte nog inte riktigt klart...) åkte jag i ilfart till en djuraffär och plockade hem första bästa lilltjej som råkade bli Vittra.

Vittra har utvecklats till en ganska bossig dam som gärna försöker flytta runt på de som inte vet bättre än att flytta på sig. Hon är ganska rädd för omvärlden och gör sig låååång innan hon tar emot godbitar som sträcks ned i buren.När hon tror att ingen ser ligger hon gärna och jäser mitt ute i buren dock.

Gollum

Gollum kom hit bara 7 veckor gammal med sina tre skinnybröderoch en teddy "kusin" som var några månader äldre sommaren 2009. Det visade sig ganska snart att Gollum led av ringorm och något annat som vi aldrig fick bekräftat vad det var. Gollum fick medicin mot ringormen men den angrep ändå hans öron så illa att delar rasade av och aldrig växte ut igen. Han blev så mager att han såg ut som ett vandrande skelett och det var flera gånger jag undrade vad jag gett mig in på när jag behandlade, sanerade och stödfmatade dygnet hela tiden i jag vet inte hur länge.

Hela tiden var han dock så positiv! Kämpade envist emot att få sprutan i munnen. Åt som en galning (utan att gå upp i vikt) och kutade rutn och pratade precis som vanligt. Och å en dag vände det! Hans hud såg fin ut igen och han började lägga på sig vikt. Några månader senare fick han ett nytt hem tillsammans med en av sina bröder.

Tyvärr var sagan inte slut där. Efter bara ett par månader kontaktade ägarna mig och meddelade att de inte kunde ha kvar marsinen. Jag som hade fullt vid tillfället frågade om de kunde hålla dem tills jag fick en plats och fick bekräftat att det gick bra. Ytterligare en tid senare kontaktade jag dem igen och fick då veta att killarna flyttat för ett bra tag sedan! Några kontaktuppgifter till de nya ägarna fick jag inte och jag var mer än förbannad.

Relativt kort därefter fick jag dock ett mail. Det var Gollums nya ägare som inte längre kunde ha kvar dem. Killarna bråkade då och det fungerade inte längre. Tacksam satt jag mig i bilen samma dag och körde för att hämta upp dem.

Väl hemma insåg jag att paret inte längre fungerade. Gollum blev mobbad hur stor yta de än hade att vara på. Så hans bror Gimli fick en liten kille till sällskap (vilken han älskar!) och Gollum fick flytta ihop med kastraten MOrgan som presenteras strax.

Efter alla vändor hade jag inte hjärta att skicka iväg honom igen så den fula lilla killen fick stanna. För ahan är något av det fulaste jag sett Gollum. Och det säger jag med kärlek. Helrosa, med trasiga öron och röda ögon men med en enorm personlighet. Han är väldigt social och pratsam. Helt orädd och alltid ute på upptäcksfärd. Gollum har nämigen komit på att bokhyllan de bor i har ganska låga kanter så varje dag tar han en tur i hela rummet. Ibland hittar han ett höstrå, ibland en hel hink med havre han kan välta ut.

MarsvinetMorgan

Det här är det nyaste tillskotett i flocken och en rejäl kille. I somras kom han hit via Samma Sanna som fick hit PimPim. Hans kompis hade dött och han blev 4 år gammal ensam kvar så familjen beslutade sig för att låta honom flytta. Här måste jag erkänna att det var kärlek vid första ögonkastet. Med sin stora tjocka rumpa och mysgubbe attityd intog han tjejflocken (för det var där han skulle bo, kastrerad och allt)och han fick stanna.

När Gollum blev ensam fick han prova på pojksällskap. Det kändes ritkgit onödigt att sätta en kastrat med en hane och jag hade först lite dåligt samvete för att jag tog honom från sina flickor. Det släppte dock snabbt. Killarna är verkligen bästa vänner. Följer varann på upptäcksfärd. Delar broderligt på morötter och tvättar varann i öronen. Av någon anledning har jag knappt några bilder på gubben dock. Det får vi ändra på.

 

merlin matte

12 januari 2011 22:42

♥♥♥ Kan inte vara mer än ÖVERLYCKLIG att jag hittade dig och att PimPim och MarsvinetMorgan fick stanna hos dig. Du är min ängel (utan vingar)
Glad också att jag alltid är välkommen till dig.
Du har goa rumpor som jag gärna klämmer på ^^
Så en ELOGE till dig och rumporna
kram på Er ♥
En extra phuss så klart till "mina" rumpor

http://merlins-funderingar.bloggagratis.se

colinasmarsvin

13 januari 2011 18:24

Asch! Jag är glad att du hittade mig :) Annars hade jag aldrig träffar PimsterImster!

 

Flemming

15 januari 2011 21:09

Första bilden får mig att tänka på scenen där Emil (i Lönneberga) sitter på bänken tillsammans med drängen Albert.
Emil säger: Du och jag Albert och Albert svarar med att säga,du och jag Emil…
”Du och jag PimPim, du och jag Sala”

 

frida

20 januari 2011 20:49

Din sala liknar Luigi lite som jag hade innan :D Är förtjust i svarta skinny :D

http://www.kizzmeandholdme.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...