Vid senaste kloklippningen reagerade jag på att Bruno kändes lite tunnare i pälsen än vanligt. Inga kala fläckar och han tycktes vara som vanligt i övrigt men jag bestämde mig för att hålla lite extra koll på honom. Och så igår när det var matdags... Bruno skrek högst av alla som vanligt. Kom springande mot mig när jag öppnade dörren och klev in med matten och så plötsligt stannade han, kliade sig snabbt bakom ena örat med baktassen. Bytte ben och kliade med nästa. Sprang i en liten cirken och kastade sig sedan plötsligt på rygg och kliade hysteriskt med alla ben. Munnen höll han vidöppen och chockad trodde jag han höll på och dö mitt framför ögonen på mig! Jag slet snabbt upp honom i famnen och vips så var han som vanligt igen. Jag kliade honom lite försiktigt och han blundade och njöt.

Pälsen såg lite mjällig ut och han har blivit lite tunnare men i övrigt var han precis som vanligt. Stackars Bruno! Jag undrar hur länge han kliat sig utan att jag märkt något. Ett par gånger per dag tittar jag till de i omplaceringen. Sitter alltid en stund och ser att alla kommer fram och äter och beter sig som de ska men inte blir det några långa kelstunder med varje individ. Visitering och noggrannare kontroll blir det en gång i veckan.

Bruno fick en tid hos veterinären samma dag. Jag misstänkte Sellnic men ingen på kliniken hade hört ordet förr! Konstigt? Domen blev hur som helst ohyra/skabb och behandlingen Stronghold för honom och kompisen. Grabbarna har tack och lov inte varit i närheten av några andra marsvin. Till helgen blir det sanering av både omplaceringen och marsvinsrummet här inne. Roligare kan man ha!