Tja! Gollum här. Igår var vår långa jäkla pina äntligen över. Äntligen Äntligen fick vi flytta från gästrummet och tillbaka till vårt stora sjyssta boende. I fem veckor har vi tvingats bo i vår trälåda med hus av kartong! Ja ni hörde rätt. Alla våra finfina trähus togs ifrån oss och vi har sedan dess bott i kartonghus. Jag menar KOM IGEN. Okej... jag erkänner att det var rätt kul att kuta in i husen och liksom slänga upp huvet så de flög iväg... några gånger men efter ett tag tröttnar man ju liksom.

Nåja. Jag och Morgan har tagit ett snack med honsomkommermedmaten och hon har sagt att vi snart ska få nya hus igen. Riktiga hus. Just nu bryr jag mig inte om vilket. Jag är bara överlycklig över att få vara tillbaka i mitt gamla plejs igen. Morgan är också rätt nöjd men på sitt vanliga lite coola Morganvis.

Honsomkommermedmaten har muttrat lite åt oss de senaste dagarna. Hon klagade över att hon slitit en halv dag med att skura rent hela huset. Tydligen var det något som behövdes när man hade den där snurrormen...ni vet det där som gör att man blir ful i pälsen (eller huden för min del) och tvingas käka medicin till och från i fem veckor. Men hon har också sagt att hon är glad över att vara klar med "skiten". Jag har inte frågat vad "skiten" innebär. Inte kan det handla om vår medicinering för den stunden är väl ganska mysig? I alla fall för henne som bara behöver sitta där med oss i famnen medan vi tvingas slurpa i oss den där klibbiga sörjan.

Jaja. Vi är jäkligt glada över att vara tillbaka i vårt hood, jag och min polare. Igår kväll kom vi tillbaka för första gången och jag hamnade nästan i extas (!) när jag upptäckte dom...MYSRULLARNA! Honsomkommermedmaten har berättat att hon tvättat dem och det märktes får man väl säga. Den ena var väl okej men den andra hade ju tappat formen. Först blev jag lite sur när jag inte kom in i den som vanligt men ganska snart insåg jag fördelarna med en slapp mysrulle. Så som den är nu så hänger den liksom ner på ryggen som ett täcke när man ligger och gosar i den. Hur mysigt som helst ju!

Så hela kvällen igår lekte jag med mina mysrullar. Jag tror dom saknar mig nästan lika mycket som jag saknat dom faktiskt!

Jag sprang in i dom...

... o så sprang jag ut ur dom

Jag gnuggade mig mot kanterna på dom så dom skulle börja lukta sådär gott av mig...

Och så klev jag runt lite på dom också... bara för att testa att det fortfarande funkar...

Morgan var som sagt inte lika impad som jag utan kröp mest in i en rulle, stack ut nosen för att grabba tag i en bit kål och satt sen där och mumsade. Jag blev lite förbannad faktiskt. Han var totalt i vägen när jag ville springa in i rullen! Och inte fattar han att han måste flytta på sig heller när jag puttar på honom. Envisa tjockis. (Honsomkommermedmat har faktiskt sagt att han e tjock- inte jag. Jag diskriminerar icke!)

Här kan ni se hur ogärna Morgan ville va med på bild. Han är ingen naturlig modell som jag inte!

Honsomkommermedmat har sagt att jag är lite ful i huden. Jag tycker hon är taskig och hon har hotat med ett oljebad till helgen..jaja vi får väl se hur det blir med det där. Nu tror jag det är dags för lite kvällsäpple och kel med mina rullar. Seeya!

Vid senaste kloklippningen reagerade jag på att Bruno kändes lite tunnare i pälsen än vanligt. Inga kala fläckar och han tycktes vara som vanligt i övrigt men jag bestämde mig för att hålla lite extra koll på honom. Och så igår när det var matdags... Bruno skrek högst av alla som vanligt. Kom springande mot mig när jag öppnade dörren och klev in med matten och så plötsligt stannade han, kliade sig snabbt bakom ena örat med baktassen. Bytte ben och kliade med nästa. Sprang i en liten cirken och kastade sig sedan plötsligt på rygg och kliade hysteriskt med alla ben. Munnen höll han vidöppen och chockad trodde jag han höll på och dö mitt framför ögonen på mig! Jag slet snabbt upp honom i famnen och vips så var han som vanligt igen. Jag kliade honom lite försiktigt och han blundade och njöt.

Pälsen såg lite mjällig ut och han har blivit lite tunnare men i övrigt var han precis som vanligt. Stackars Bruno! Jag undrar hur länge han kliat sig utan att jag märkt något. Ett par gånger per dag tittar jag till de i omplaceringen. Sitter alltid en stund och ser att alla kommer fram och äter och beter sig som de ska men inte blir det några långa kelstunder med varje individ. Visitering och noggrannare kontroll blir det en gång i veckan.

Bruno fick en tid hos veterinären samma dag. Jag misstänkte Sellnic men ingen på kliniken hade hört ordet förr! Konstigt? Domen blev hur som helst ohyra/skabb och behandlingen Stronghold för honom och kompisen. Grabbarna har tack och lov inte varit i närheten av några andra marsvin. Till helgen blir det sanering av både omplaceringen och marsvinsrummet här inne. Roligare kan man ha!

Det går långsamt på uppdateringsfronten och jag skyller delvis på en vansinnigt envis magsjuka som hängt över mig alldeles för länge. Uppdateringarna jag har är kanske inte heller av "stoppa pressarna" - slaget men väl värda att nämna ändå.

Gollum ser finare ut i huden efter två av tre omgångar medicinering och igår plockade jag för första gången det gröna guldet... Gräs! En nackdel när man har många marsvin (nåja) är att det inte blir speciellt mycket av det goda per marsvin såhär tidigt på vårkanten men det var trots det väldigt väldigt uppskattat av alla. Tilloch med den fegaste lilla marsvinskille ignorerade mig envist och mumsade girigt i sig stråna trots att jag uppehöll mig obehagligt nära. Och visst är det härligt? Även om jag fick gräva fram de ynkliga små stråna under ett lager gamla löv så var det ändå grönt, nyfött och friskt. Våren är här på allvar och jag hoppas innerligt den är här för att stanna. Både jag, hundar och hästar njuter i fulla drag av sol och värme och även om det dröjer ett tag innan marsvinen får sticka näsan utanför dörren tror jag säkert de njuter av våren de med... genom fönsterrutan.