Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med marsvin att göra och ibland är det ganska skönt att få en second opinion. Vi pratade länge och väl och beslutade att jag skulle ge grabbarnas vänskap en veckas chans...Skulle det inte lösa sig tills dess fick Peruken åka tillbaka till Uppsala och Gollum bli av med kulorna.

Som jag har tittat på marsvin den senaste tiden! Jag har tittat, klurat, funderat, ojjat mig och lyssnat. Lyssnat massor. Och nu äntligen tror jag läget är lugnt! De senaste dagarna har jag inte hört något tandhackande alls. Istället piper och pratar killarna med varann på ett riktigt trevligt sätt. Nu ligger de precis intill varandra och sover gott, delar på maskrosblad och verkar helt enkelt trivas med sällskapet. Underbart.

Det är galet egentligen vilken stress det kan innebära med två missnöjda små marsvinsrumpor. Äntligen pustar jag ut och slappnar av...och det gör killarna också!