Under sommaren har det varit absolut dött här. Många, många vill lämna in marsvin men ingen vill skaffa så naturligtvis har jag inte kunnat ta emot några små alls. Det är enormt trist att behöva säga nej men vad gör man? Dock tycks det som om dötiden kan vara över. I helgen har jag fått ett par meil från familjer som är nyfikna på marsvinen. Håller tummar och tår för att de lever upp till mina och marsvinens förhoppningar när vi ses!

Min egen snorkfröken börjar bli lite till åren och verkade inte riktigt må som hon skulle ute med flocken. Därför fick hon och kompisarna Sala och PimPim flytta in i sadelkammaren medan resten av tjejflocken bor kvar ute. Det fungerar riktigt fint med hela gänget utomhus. Nu har det varit regnigt och blåsigt ett par dagar och jag har oroligt sprungit ut ett antal gånger bara för att hitta torra och nöjda marsvin som glatt mumsar hö. De har ett rejält tak på uteburen och ena sidan har blivit förstärkt emed en pressenning. Dessutom kunde jag inte låta bli utan gav dem ett extra stort vindskyddat hus och en stooor hög med halv i ena hörnet. Den är väldigt poppis!

I uteburen bor nu: Annie, Pomperipossa, Sniff, Nikita, Vildvittra och MarsvinetMorgan och i veckan kommer det en ny långhårig lite äldre tjej för att göra dem sällskap. Inne bor Pimpim, Snorkfröken och Sala i en bostad och Killarna (som skall bli kastrater) Tzatziki och Marshmallow (varrför gav jag dem så långa namn för?)i en annan.

Idag låg jag på mage ute hos alla småttingar och fotade hejvilt.

(Tunna, tunna Snorkfröken ser ni till vänster)