Jag har letat sällskap till Sockervadd och Bruno som inte riktigt trivs ihop i några veckor nu. Har letat på blocket och hos uppfödare utan att hitta det jag söker. Så idag körde jag in till Djurmagazinet i stan. Jag har sedan länge slutat handla där med tanke på hur illa de sköter sin djurförsäljning. För jo, trots att jag är emot att sälja djur i djuraffär så finns det ett rätt sätt, och ett fel sätt.

Killarna hos djurmagaziner var 6 veckor gamla och kom in igår. De bodde 6 stycken i en "normalstor" bur. I botten hade de tunt med strö som åkte både hit och dit under fötterna på dem och blottade det halkiga plastgolvet. Ett hus på 6 livrädda måkillar. En smutsig vattenskål. En skål med pellets. En stång med "godis". En saltsten...Två strån hö...

Det här är stället som skall lära nya marsvinsägare hur de skall ta hand om sina nya familjemedlemmar. De här är de som bestämmer framtiden för många många små liv.

Jag pekade på två småkillar. Valde en viltfägad liten Teddy som kändes rejäl och fin i kroppen. Mest för att jag aldrig haft en viltfärgad liten förr och i djuraffären går jag på utseende, vad mer kan jag göra? Sen valde jag ur hjärtat, kanske dumt det återstår att se. En väldigt liten virvelkille. Trefärgad. Han låg underst i högen marsvin hela tiden, såg ut att vara betydligt mindre än de andra och gav mig känslan av att allt inte stod helt rätt till. Det fanns inget annat att göra än att välja honom.

Killarna plockades raskt ned i en kartong med en tuss hö och två informationspapper från uppfödaren placerades på kartongen. Jag frågade om födelsedatum och fick ett leveransdatum. Sade att jag tyckte killen jag valt såg lite liten ut. Tjejen vred på honom och svarde att han inte var för smal...

Jag betalade och gick...

Det är skrämmande hur lätt det är att köpa sig ett liv! Jag fick inte en fråga, inte ett råd. Ingenting. Jag gav dem pengar och jag fick två små liv.

Jag undrar hur de som jobbar i affären trivs med sitt jobb? Jag undrar om de inte inser att ett och annat litet oskyldigt liv kan hamna i helt fel händer? Jag pratar inte bara om familjer där de tvingas leva ensamma hela livet på felaktig kost eller i skitig bur. Jag pratar om ännu värre saker som idioten på Gotland (?) som bet huvudet av en levande mus eller de som köpte marsvin för att sätta eld på. Vem förtjänar det?

Man kan aldrig vara säker på vad som händer med djur man säljer. Det är den bistra sanningen. Sålt är sålt och inför lagen är djur likställda med varor i många fall. Men vi som säljer kan åtminstonne anstränga oss en liten gnutta för att ge djuren en chans till ett liv!

Nu sitter småkillarna tillsammans i omplaceringen. de har fått hus och rör, en stor hög med hö, vitkål, morot och vatten. Imorgon väntar vägning och så skall de få kraftfoder för att göda upp den lille virvelkillen. Båda får vänta minst en vecka innan de introduceras i sina nya par.

Bilder på de små kommer efter helgen men de flyttar först efter jul.

 

Sofia

9 december 2010 23:40

Varför inte åka till fyra tassar i linköping och köpa ungar från dem om du känner att du behöver köpa från djurbutik. Där har de iaf rejäla burar m massa halm på botten (även om det brister m hus, hyllor o en hel del annat).

Hoppas de små blir fina killar och att de trivs m sina framtida partners sen.

colinasmarsvin

10 december 2010 09:02

Fyra tassar känner jag inte till. Den affären i Norrköping jag tycker är helt okej hade inga hanar inne och att beställa in hanar från samma uppfödare...det känns inte heller rätt.

Skulle dock önska att det var lättare att få tag i ungar hos seriösa uppfödare men flera har tyvärr som standard att sälja osålda ungar till djuraffärer...och jag vet inte hur det är bättre?

 

Pernilla

12 december 2010 11:27

För ett år sedan så köpte jag två marsvinstjejer från Djurmagasinet i Norrköping och det gick till PRECIS som du beskriver. Inga frågor, ingen information, ingenting mer än två små lappar. Jag brukar gå in där och titta på marsvinen ibland om jag är i närheten och det känns hemskt att se hur torftigt de har det i sina burar.
Enligt djuraffären så köpte jag två virvelmarsvin och visst har de virvlar men deras päls växer i oändlighet. Jag måste klippa den ena var femte vecka och den andra varannnan månad kanske. De hatar att bli klippta, den ena är så rädd att hon skakar hela tiden och försöker komma undan. Hade jag vetat det så hade jag aldrig köpt dem där.
Ringde till uppfödaren som stod på pappret och frågade vad det är för ras egentligen? Svaret jag fick där var:
- Äsch,vi har en massa raser här och marsvinen springer ut och in i burarna lite som de vill så det kan bli vad som helst...
BRA, känns ju verkligen seriöst!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...