Jag har letat sällskap till Sockervadd och Bruno som inte riktigt trivs ihop i några veckor nu. Har letat på blocket och hos uppfödare utan att hitta det jag söker. Så idag körde jag in till Djurmagazinet i stan. Jag har sedan länge slutat handla där med tanke på hur illa de sköter sin djurförsäljning. För jo, trots att jag är emot att sälja djur i djuraffär så finns det ett rätt sätt, och ett fel sätt.

Killarna hos djurmagaziner var 6 veckor gamla och kom in igår. De bodde 6 stycken i en "normalstor" bur. I botten hade de tunt med strö som åkte både hit och dit under fötterna på dem och blottade det halkiga plastgolvet. Ett hus på 6 livrädda måkillar. En smutsig vattenskål. En skål med pellets. En stång med "godis". En saltsten...Två strån hö...

Det här är stället som skall lära nya marsvinsägare hur de skall ta hand om sina nya familjemedlemmar. De här är de som bestämmer framtiden för många många små liv.

Jag pekade på två småkillar. Valde en viltfägad liten Teddy som kändes rejäl och fin i kroppen. Mest för att jag aldrig haft en viltfärgad liten förr och i djuraffären går jag på utseende, vad mer kan jag göra? Sen valde jag ur hjärtat, kanske dumt det återstår att se. En väldigt liten virvelkille. Trefärgad. Han låg underst i högen marsvin hela tiden, såg ut att vara betydligt mindre än de andra och gav mig känslan av att allt inte stod helt rätt till. Det fanns inget annat att göra än att välja honom.

Killarna plockades raskt ned i en kartong med en tuss hö och två informationspapper från uppfödaren placerades på kartongen. Jag frågade om födelsedatum och fick ett leveransdatum. Sade att jag tyckte killen jag valt såg lite liten ut. Tjejen vred på honom och svarde att han inte var för smal...

Jag betalade och gick...

Det är skrämmande hur lätt det är att köpa sig ett liv! Jag fick inte en fråga, inte ett råd. Ingenting. Jag gav dem pengar och jag fick två små liv.

Jag undrar hur de som jobbar i affären trivs med sitt jobb? Jag undrar om de inte inser att ett och annat litet oskyldigt liv kan hamna i helt fel händer? Jag pratar inte bara om familjer där de tvingas leva ensamma hela livet på felaktig kost eller i skitig bur. Jag pratar om ännu värre saker som idioten på Gotland (?) som bet huvudet av en levande mus eller de som köpte marsvin för att sätta eld på. Vem förtjänar det?

Man kan aldrig vara säker på vad som händer med djur man säljer. Det är den bistra sanningen. Sålt är sålt och inför lagen är djur likställda med varor i många fall. Men vi som säljer kan åtminstonne anstränga oss en liten gnutta för att ge djuren en chans till ett liv!

Nu sitter småkillarna tillsammans i omplaceringen. de har fått hus och rör, en stor hög med hö, vitkål, morot och vatten. Imorgon väntar vägning och så skall de få kraftfoder för att göda upp den lille virvelkillen. Båda får vänta minst en vecka innan de introduceras i sina nya par.

Bilder på de små kommer efter helgen men de flyttar först efter jul.