Jag läste lite på ett marsvinsforum häromdagen och hittade en tråd om en person som förlorat sin ena 7 åriga hona. Den andra var nu ensam och började visa tecken på depression. Familjen var inte sugen på ett nytt marsvin och det funderades på om marsvinet kunde gå själv "för hur lång tid kan hon ha kvar" (?) eller om hon ev. skulle omplaceras. 

Frågan förvånar mig inte. Jag vet att det är ganska vanligt att gamla marsvin blir ensamma eller säljs när kompisen dör. Att skaffa en unge känns som ett långt ansvarstagande som många inte vill ta på sig och de allra flesta tänker aldrig tanken på att låna eller köpe ett äldre marsvin som sällskap.

Det som dock förvånade mig var det första svaret trådskaparen fick.

H*n hävdade att marsvinet gott kunde leva själv sista delen av sitt liv. Bara familjen pysslade mycket med det skulle det gå fint. Och visst kan jag hålla med till viss del. När jag var liten hade jag en hona som levde ensam sina sista år då hennes båda döttrar dött. Hon hade öppen bur och sprang runt i hela huset. Snodde morötter från våra hundar och vår minigris och sprang oss till mötes när vi skakade på potatisskalaren (morotsskalaren i hennes fall). Hon tycktes inte lida... tyckte jag inte då. Hon åt också hö, för det mesta, Gott&Blandat från mataffären och någon grönsak ibland. Men idag, när jag har sett vilket utbyte marsvin har av varandra så kan jag inte för mitt liv förstå hur man kan vilja hålla ett så socialt djur ensamt?

Jag vet att det kan bli svårt när ett gammalt marsvin plötsligt blir själv i buren men det finns massor av lösningar! Att låna in ett äldre marsvin som sällskap brukar inte vara svårt! Många uppfödare lånar gärna ut avelshonor som gjort sitt. Att köpa ett äldre marsvin är såklart också ett alternativ och slutligen om inget annat känns lockande... så går det alltid att omplacera.

H*n som svarade i tråden hävdade att det skulle var MYCKET traumatiskt för ett äldre marsvin att bli omplacerat... Hm... Jag som då både tagit emot och omplacerat flera gamlingar vill påstå att det är rent skitsnack. Mina gamlingar har snabbt funnit sig i sina nya hem och flockar. Även de som aldrig tidigare sett ett annat marsvin har uppskattat sitt nya sällskap!

Så. Vad vill jag med det här? Jag vill påminna om att ett gammalt marsvin fortfarande är ett marsvin med allt vad det innebär. Mitt äldsta marsvin blev nio år och var fräsch och pigg in i det sista. En 6-7åring kan alltså ha två-tre år kvar att leva! Det är många dagar i ensamhet...

Finaste älskade PimPim till vänster (ihop med Twicie och Nikita) . Hon kom hit som "penionär" efter att ha levt ensam på en balkong. Hon fick en egen flock de sista två åren av sitt liv och stormtrivdes. Hon gick bort för snart ett halvår sen och det gör fortfarande ont i hjärtat varje gång jag tänker på henne.

 

josse

13 mars 2012 11:06

Vi hade två små pojkar som bodde tillsammans, det ena marsvinet var tvunget att avlivas vid 7 månaders ålder, och det andra marsvinen blev ensamt & ingick i en depression, då köpte vi en ny kompis, då vi märkte det var en flicka & vi fick köpa ny bur o.s.v, och nu har vi fyra marsvin båda har en varsin kompis & jag skulle aldrig någonsin kunna sälja dom. Förresten är det inte lag på att man måste ha 2 djur tillsammans, om dom är flockdjur?

http://jossesfoto.devote.se

colinasmarsvin

14 mars 2012 07:12

Jo det stämmer bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja tanken var ju att den här bloggen skulle lägga ner mer eller mindre när jag flyttade...men så åkte jag till en stor djuraffär här i Berlin för att handla foder och hundsängar och ja, då blir det som det blir med bloggandet.   Djuraffären var v...

Imorgon går flyttlasset till Berlin. Kvar i Sverige bor Gollum och Zong, de har ett tillfälligt finfint hem hos min mamma. I och med att marsvinen försvinner så gör också den här bloggen. Jag finns fortfarande kvar på min vanliga blogg: colina och de...

Hepp! Då är det en vecka kvar tills jag flyttar till Berlin och Gollum & Zong är redo att flytta till nytt hem. Råkar jag hitta någon intresserad redan nu innan jag åker är det toppen, om inte så bor de kvar tills det löser sig. Här kommer en liten p...

Det har inte varit någon dans på rosor att föra samman Peruken och Gollum! Efter ett par dagar med sårig Gollum och skrämt tandhackande pratade jag uppgivet med Irene på Eragons. Irene har ju en enorm erfarenhet när det gäller det mesta som har med m...

Några diskussioner på facebook och ett par bloggar fick mig att vilja skriva om ursäkter.   Människor har ursäkter för allt. "Det är så skitigt hemma ...men jag har ju helt enkelt inte haft tid..." eller "Jag vet att jag borde pluggat mer till te...