Så får det bli. Åtminstonne för stunden. Cayenne passerade tankarna, men hur skulle det låta efter ett tag? Yenna? Cajan? Nja. Chili är så lätt att säga och passar hennes "heta" temperament ganska väl. Så Chili är den nya tjejen i flocken (om det nu kallas flock när de går 3 individer tillsammans).

MarsvinetMorgan drog ju ut en tand i underkäken för ett bra tag sen som många av er säkert vet. (Den avbrutna tand som visade sig vara orsaken till en ytterst envis käkböld!). Det innebär att hans tuggyta inte riktigt ser ut som den ska och hans tänder behöver lite extra omsorg. Veterinären har erbjudit sig klippa framtänderna på honom men jag ser framför mig hur hela tanden spricker upp och usch nej det vill vi inte vara med om varken jag eller Morgan. Hon har även erbjudit sig söva och fila men näe... två sövningar har han redan varit med om och det är trots allt två mer än många små klarar av så jag tror inte vi skall utmana ödet med en tredje gång. Så, efter lite snack med veterinären kom jag fram till att jag får fila gaddarna själv!

Min käre (och mycket marsvinsallergiske) sambo håller MarsvinetMorgan som han håller alla små när klorna skall klippas och öron skall putsas och så öppnar jag upp munnen på honom (MOrgan, inte samon!), viker undan alla fladdrande marsvinsläppar och filar på gaddarna. Och söta söta MOrgan sitter helt stilla och tyst och bara väntar tills jag behagar ge mig.

Jag måste berömma honom lite Morgan. Han ser inte mycket ut för världen. Svart och sträv som en tvättsvamp är han, ganska tystlåten i jämförelse med sin rosa sambo, ja faktum är att Morgan håller sig lite i bakgrunden ofta och tar det mesta med ro men vilken kämpe han är ändå! Hans sjukdomshistoria är lång och allt vi utsatt honom för accepterar han utan gnäll.

Det är fantastiskt hur snälla och medgörliga djur är överlag och det gör det extra tragiskt när du utnyttjas eller plågas, medvetet eller omedvetet...