Aldrig har jag haft så tama marsvin som nu! Att släppa ihop alla i storflock (ja för mig är tio marsvin i flock många!) och låta dem bo utomhus var det bästa jag gjort för dem tror jag bestämt. Så fort de hör mig ute på stallplan så sätter kören fart och de tystnar inte förrän de fått något ätbart.

Alla utom tre fegisar rusar fram när jag kliver in i uteboxen. Det är nästan så man blir stoppad i dörren. PimPim och Sala kliver direkt ut när dörren öppnas och springer över och under fötterna på mig medan jag försöker ta mig fram bland alla små pipande klumpar. Nu när jag lärt känna Marsvinet Morgan och Cherokee lite mer har jag insett att de är två riktgit trevliga indivdider. Båda är framåt och orädda och sitter gärna kvar för att bli kliade och klappade en stund.

Det är verkligen avkoppling för mig att komma hem efter en lång dag på jobbet (där jag har suttit inomhus hela tiden och försökt vara kreativ och skapa framför en dator) och gå direkt ut till småttingarna, sätta mig ned och bara andas medan de far runt och lever sina liv.

Idag kom Sunny tillbaka till omplaceringen och i helgen (mellan en trettioårsfest i Stockholm , inridning av en häst och en-vegetarisk- kräftskiva ikväll) hoppas jag hinna med att fotografera alla små och få ut lite annonser. Det är fullt, fullt här inför hösten och många som väntar på en plats.